Folkhögskolenostalgi

Det är vår och jag är ledig. Idag åkte jag ut till Wik och sniffade nostalgi och solade. Helt ljuvligt. Bildbevis:


Blåsippan ute i backarna står.

Här till vänster har jag bott i ett år. Elevhemmet Horn. Övre Horn.

En promenad i det vackra vårvädret känns fint. Jag tänker mig till Roparberget.

Vägen går genom Äppellunden.

Jag är vårfärgglad. Skorna är kanske inte helt optimala med tanke på att det fortfarande är lite lerigt i markerna. (Mm, markerna.)

Isen ligger fortfarande på Lårstaviken, om än vårlucker och lite grå.

Utsikten. Det är lite lustigt att man inte ser slottet.


Is vid strandkanten. Tjock är den också. Jag håller mig från att gå ut på den.

Självutlösarbild 1. Jag boar in mig i lä och skriver dagbok och läser. Och ingen jacka behöver man.

Självutlösarbild 2. Jag och Lårstaviken. 4ever.


Det kommer ett rådjur springande över isen. Den stackarn blir livrädd när jag knäpper kort, och snart guppar en vit rumpa bortåt. Också djurskådat: 1 ormvråk, 1 annat rådjur på hemvägen, 2 nässelfjärilar samt 2 citronfjärilar. Och nötväcka, bofink, blåmes och talgoxe. Med flera.


Det är för lite idolbilder på mig i den här bloggen.

Ännu mer blåsippor. Färgen blir inte riktigt som på riktigt. Men vårkänsla!

På hemvägen går jag förbi skolan. Musikflygeln.

Man måste gå förbi slottet också.


Och förbi Vik-skylten, och Här slutar allmän väg-skylten.

Hejdå slottet, ses igen på Wikdagen!