En lustig sak är att fast jag tillbringade hela tonåren med att definiera mig själv, och tyckte att presentationssidan var det roligare med att göra ny hemsida, är att jag nuförtiden är så svarslös. Jag har varit på en del anställningsintervjuer på sistone, och på frågan "Berätta om dig själv" är mitt svar "Ehm, öööh, hur menar du då?"
Jag är en annan nu, en gladare, en som inte lyssnar på musik så mycket, en som inte funderar så mycket på olycklig barndom eller förlorad förälder.
Dagtid är jag något litet blont som ingen tror är doktorn, och som remitterar och handlägger och kollar upp med överläkaren.
Jag är någon som beter mig så här om jag hittar en leksakshäst i Köpenhamn:
Det kanske är det de anar sig till, patienterna. Men så länge tanterna klappar mig på handen och säger att vi är så snälla, vi flickor, så kan man ju leva med det.
Jag är mycket mer än mitt jobb, vill jag säga. Just nu vet jag kanske inte riktigt vad.
Men hej, jag är någon som bloggar igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar