Sockar till Kottan.

Jag hittar inte kameran, så här blir det ingen estetisk bildserie på koftan. I stället: en konstig mobilbild på plagg två till ungen, som är ett par spiralsockar. De är nog alldeles för stora, och kommer vara lagom mitt i sommaren, men med tanke på den svenska sommaren kanske de kan komma väl till pass ändå. Garnet är restgarner som inte riktigt räckte men det blev rätt fint ändå, tycker jag. När man kommer in i det går den där spiralresåren bra fort. 

Det nya projektet, sedan någon timme, är tossor som ska matcha koftan, enligt det här mönstret. Det går rätt fort så här långt, ta i trä. Det kanske får bli bild på mitt lilla matchande set sen istället. :)

(Nu mot sängen, eftersom jag och min sömnhybris vaknade varannan timme under den gångna natten. Håhåjaja. Hoppas det var en engångsföreteelse.)

Vecka 30+6

Och magen syns. Både i den stora snusmumrikskappan (ett loppisfynd från innan jag ens hade en tanke på graviditet som kommit Mycket Väl till pass) och i bussarongen. Patienterna har börjat fråga när det är dags, men det har de inte vågat förrän senaste veckan. Mycket väluppfostrade patienter, faktiskt, som inte chansat, utan väntat tills det inte var snack om saken.

I kappan vet jag inte riktigt, kanske bidrog det att det var när jag köpte knappar till bebiskoftan. Jag är färdig med Kottans första stickade plagg, och idag sydde jag till och med i alla knapparna. Den blev som jag tänkt mig. Bild kommer!
(Om man vill köpa knappar i Uppsala: Tygcentrum! Ljuvligt gammaldags knappskåp med stort sortiment och en mycket trevlig butiksinnehavare, och inte orimligt dyrt heller. Om någon funderade på knappköp här i trakten.)

För övrigt kan det noteras att jag fortfarande har samma bussarongstorlek som innan graviditeten. Rymliga är de i alla fall, landstingskläderna.
(Däremot har jag mammabyxor. Mycket skönt.)

Annars, graviditetsmässigt? Det sparkas. Jag har sorterat bebiskläderna vi fått av min syster och tänker att det kommer vi långt på (men lite fler kanske inte vore fel). Foglossningen har stannat av, tack Gud, och stör mig inte alls så länge jag inte går för fort. Jag sover gott. Nackdelarna är att jag går in i saker med magen och känner mig som en säl (särskilt när jag provade att yoga för första gången på några veckor. My god, det är en mage i vägen i solhälsningen). I sammanhanget verkar det som jag dragit en vinstlott, måste jag säga.

Det känns fortfarande helt galet och osannolikt att det ska komma en bebis. Jag kan köpa att det ska bli en förlossning, men sen. En bebis. Som ska följa med hem.
Och det är väl mer för den sakens skull det börjar bli dags att köpa spjälsäng barnvagn et cetera. För att fatta....

Dagens i-lands.

Älskar mat i ugn. Lasagne, potatisgratäng, potatisklyftor. Nom. Blir magiskt gott medan man ställer klockan och gör något annat en halvtimme innan maten, och dessutom hinner förtränga en aning att det var man själv som lagade den...

Hatar att diska ugnsformar. Sjukt tråkigt. Jag kan låta formen stå i vatten i dagar medan jag försöker övertala mig själv om att det bara är bra, den blir lättare att diska när jag väl gör det, men det behöver jag väl inte göra riktigt riktigt än, eller hur?

Tyvärr kommer dessa två företeelser tillsammans...

Längtan och vetekudde.

Det är ju lite värdelöst att man tillbringar en del av sin hett efterlängtade helg med att längta till på onsdag, då gräsänkligheten tar slut. Just nu äter jag Häagen-Dasz (hm, undrar om Ben&Jerry blivit så hajpat eftersom det är lättare att stava?) och tänker på München och han som är där.

Men ja. Idag har jag källsorterat, lagat lasagne, tvättat, köpt flärdfulla saker såsom gravidstrumpbyxor med stöd (halva priset på Apoteket, raj raj, vi får väl se om jag gillar sånt, eller fortsätter med de vanliga strumpbyxorna nedkasade under magen) och tungskrapa. Och gått på loppis, vilket bland annat resulterade i en halv årgång Vi från 2010 för 14 kronor.

Slår Amelia hårt på fingrarna, känns fortfarande inte som någon ansträngning att läsa. Kommer räcka som lektyr de närmsta måltiderna, och sen kommer han väl ändå hem? (Det är tråkigt att äta ensam.)

Införskaffade också "Att föda" av Gudrun Abascal, som verkar riktigt vettig, samt en förtjusande liten skolbok från sextiotalet om musikhistoria.

Och så har jag, äntligt, sytt klart vetekudden. Skyller dröjsmålet på att jag inte haft mensvärk på ett halvår. Är nu förberedd för latensfasen, haha, är i alla fall ute i god tid med något.

Har ett antal tankar om förlossningen som jag nog ska skriva ner separat, det kommer bli lustigt att gå tillbaka och titta tänker jag. I korthet växlar jag mellan hybris ("vad fan, jag kan ju yogaandas, och vem behöver profylaxkurs, och det är bara smärta och det går över") och en misstanke om att jag kommer att gråta som en bebis från första värken, dänga vetekudde och allt annat löst i väggen och be om både epidural och kejsarsnitt. Det ska ju i alla fall bli spännande att se hur det blir!

Pjatnitza.

Hej, nu är det helg! Jag har inte målat naglarna men jag har klämt ett drygt hekto lösgodis, det gills också helt enkelt.

Och så köpte jag Amelia i ett lite lustigt försök att unna mig något annat än socker. Eh, ja, artiklarna var ju... Äsch, ämnena var väl inte så illa. Utförandet var lite sisådär. Och sedan: skönhetsspecial och mode och kom och köp och allt jag ville var att ha något att slöläsa i pappersform. Men jag skäms för att jag gett pengar till den där dyngan...
(Om jag nu tycker att det är bättre med Tjechov och Szymborska, varför är jag då trött och gnällig och fastnar på Familjeliv, eller nu pappersversionen Amelia, i stället? Va? Skärp mig.)

Har lånat lite nya ungdomsböcker (hurra!) och kan sedan förra bokinlägget konstatera:
- "Margot" - Ja, ja, ja. Läs den. Bra på alla sätt och vis man kan tänka sig.
- "The fault in our stars" är liksom lite... mycket. Jag läser ett kapitel i taget och är knappt halvvägs än. Tycker att både Hazel och Gus är ganska jobbiga. Visserligen trovärdiga lite klipska tonåringar, men vad fan. Men jag kommer ju att läsa ut den, frågan är bara när.
- "Ett hus utan speglar" kändes lite väl... tillrättalagd, allt löstes så bra, vad fan. Å andra sidan: den är ju tänkt till typ 11åringar. Klart att den kan få vara lite tillrättalagd. (Som sagt, ta tag i farbror Tjechov...)

Jag försökte lägga in en räknare för barnungen men blogger ville inte, men: 67 dagar kvar till beräknad förlossning. Dags att lägga på ett kol med vagn och spjälsäng och bärsjal och vad man nu mer kan behöva. Och att sätta lite fart på stickningen min...

(Väntar dock med vagn och spjälsäng etc till Kristoffer kommer hem, orka fatta beslut själv. Jag kollar läget på Blocket och ringar in ungefär vad jag vill ha. Tröstar mig med att om Kottan skulle födas nu kommer vi hamna länge nog på neonatalen för att Kristoffer ska hinna handla det viktigaste innan vi kommer hem.)

Ett tecken.

Gick förbi Ica på hemvägen och se: tulpaner, 20 pix. Ett tecken. Dessutom i blandad bukett med rosa och rött och gult. Och snart, snart är det helg.

Puss och kram från din vårdcentralsläkare.

Via I fucking love science

Hur man bäst söker för förkylning på vårdcentralen:

Man vill  utesluta något farligt

Man vill ha lite hostmedicin, nässpray eller något liknande

Man har varit hemma 1 vecka från jobbet och behöver sjukintyg.

Hur man sämst söker för förkylning på vårdcentralen:

Man vill ha antibiotika.

Man tycker att man har ett stort, oändligt lidande.

Man tycker att man ska gå till botten med det här.

Mot de förstnämnda patienterna blir jag snäll och gullig och tycker synd om och säger "ska du inte ha lite Cocillana?" och rekommenderar glass mot ont i halsen och sjukskriver veckan ut och säger "se till att vila upp dig nu".

Mot de sistnämnda vill jag göra som på bilden. Boom smack. Eftersom jag inte är elak/dum i huvudet gör jag inte det, men tanken, vet ni. Tanken.

(Alternativt vill jag berätta om någon hårt drabbad stackars människa jag träffat, någon med cancer eller kronisk smärta eller sjuka anhöriga eller kanske allt detta på en gång, någon som faktiskt har ett stort lidande. Ibland önskar jag att jag kunde skriva ut recept på perspektiv.)