Hittills:

Fredag kväll: Sarah Dessen, Keeping the moon
Alldeles alldeles för lik The truth about forever, åh, och nu känns den sämre också, den som jag tyckte så mycket om. Pirret och allt var där, visst, men när man redan läst det en gång känns det inte så äkta, det är svårt.

Sen tänkte jag bara börja på Tio saker jag hatar med mig själv innan jag somnade, men så råkade jag tänka att jag ju inte behöver somna i tid, det är helg, och så läste jag ut den lagom till klockan två (eller kanske halv tre).
Den var ju uppenbarligen en sidvändare, och jag tyckte om den, men det var också en känsla av att ha läst det här innan i en lite annan version (Ser mitt huvud tjockt ut i den här?).

Det är ju det tveeggade med att läsa böcker av författare man redan läst. Man vet vad man får, och man gillar det, men det kan kännas lite väl upprepande.
Men vad fanken. Slukarläsa böcker om femtonåringar är min bästa hobby, och det var utmärkt behaglig läsning.

Nu ska vi se vad nästa blir...

Ungdomsbokshyllan!

Lånat idag:

Abdel-Fattah, Randa, Tio saker jag hatar med mig själv
Dessen, Sarah, Keeping the moon
Dessen, Sarah, Someone like you
Oksanen, Sofi, Baby Jane
Sandén, Mårten, Den femte systern
Strömstedt, Margareta, Gå mot solen

Också: en lagom stor påse lösgodis från Ica.

Ljuv fredagskväll!

And the blackbird sang the sun to bed.

Hittills: 1430 ord projektarbete, varav 14 stycken referenser. Först undrade jag hur jag skulle kunna dra ut på det hela i mer än säg fem sidor, med med lite tabeller blir det nog lagom långt, det här.

Självdisciplinen och jag klarar oss väl hyggligt, än så länge. En del dumsurf blir det. Och nu lite dumbloggning. Och så blir det andra saker, som är nyttiga men inte projektet. Rågbröd, lasagne, lite yoga på vardagsrumsgolvet, en bok om Grupp 8.

Mycket tid och energi går just nu åt till kören. Roligt och givande engagemang i själva sjungandet, och betydligt tristare och mer frustrerande bakom kulisserna. Tills vidare nöjer jag mig så, utom för er stackars jävlar som känner mig irl, ni har redan hört mycket och kommer att få höra mängder.

Blackbird betyder koltrast. Roligt, jag har alltid på ett vagt sätt tänkt att det varit någon kråkfågel och inte kollat upp det.
Omsjungen inte bara i den snygga Beatleslåten, utan också i en riktigt fin Lambchop låt från förra året, "Slipped dissolved and loosed", som man kan ladda ner med ren själ på skivbolagets hemsida.

Fågelkvitter, ja. Det varvas ju med nysnö, det gör det, och det är en viss trötthet i det, men det kommer ju vår. Ingen anledning att tvivla. Bara andas djupa andetag.

70 ord om antidepressiva till ska jag kunna klämma ur mig idag, tror jag. Off I go.

And his chest beat like a wolf to bring her home

Det här är en fin låt: Pale white med Yann Tiersen & Shannon Wright.

Idag har jag försökt komma någon vettig vart med projektarbetet och gått vilse i sidhänvisningar. Flera timmar av Google Scholar och ett par djupa suckar över artiklar som inte ingår i universitetsbibliotekets rikedom, men jaja, jag har ett bättre hum nu än när jag började.

Att det känns sorgligt i hjärtat beror på att det var för hårt spända strängar i den uteblivna sociala baksmällan, i den där glädjen, att om straffet inte kommer med en gång så kommer det sedan. Och att jag slarvat med maten och sömnen och rytmerna, då blir det ju så. Då sitter man för länge vid datorn och klickar på en massa skräp och har sig.

I morgon hankar jag mig i genom det där mötet, styr upp mig, och sen tar jag ledigt och läser en ungdomsbok och bakar kanelskorpor, och sen är jag människa igen.

Jag säger att jag inte villl någon karriär och att arbeta ja jo det ska man väl, men jag blir upprikteligen dödsnervös över att Rå Min Tid i fem veckor framöver. Rutiner, strukturer, bundenhet. Emellan dem kan man halka.

Kälkborgerlighet, ditt namn är kvinna. Eller mitt namn är kälkborgerlighet, men det har ju inte samma schwung i formuleringen.

Godnatt, visst är det på tiden för mig?

Tjim!

Har haft tenta, livet leker och det var till och med achalasi på esofagusfrågan. På kvällen var det galej och jag missade min BJ-premiär men gjorde dylik på Värmlands istället (köttigt). Till på måndag ska jag ha åstadkommit några framsteg i projektarbetet så att jag inte behöver skämmas så förtvivlat inför min handledare, men det är en dag imorgon också. Idag ska jag fika med Sanna och äta veganmat med Johan, och peppen inför båda är hög. Fåglarna kvittrar där utanför och cykelvägarna töar fram.

Casimir Pulaski day

Första måndagen i mars, och i Illinois firar man Casimir Pulaski Day. Barnen är lediga från skolan.

Jag firar med en länk till en av de få gamla texter som jag faktiskt är stolt över, och med min gröna Sufjan-tshirt. Och så Songmeanings och framför allt en Youtubelänk till den allra bästa Sufjanlåten.

(Min lilla pingstvän från Skövde påminde mig om vilken dag det var. Han läser inte den här bloggen eftersom den handlar för lite om honom. Jag vet inte vad det är med frireligiösa män jag känner och behovet av att läsa om sig själv, men jag kan inte låta bli att fundera över hur de läser Bibeln...)
(Och det här är ett snyggt test om du smygläser, Jakob.)

Jag har haft oftalmiatriktentamen idag och den gick lysande, nästan alla frågorna var från gamla tentor och jag satt och skrev i cirka en halvtimme. Nu är det nya tag inför öronnäsahalstentamen på fredag.

Ja, det var väl bara det. Passa på att lyssna på Sufjan idag och känna en aning av hjärtats mjukhet.

Happygolucky

Hej, jag pluggar ögon, det ser ni väl? Nåja, jag har precis klickat mig genom 95 stycken ögonfall på Umeå universitets hemsida, och så håller jag på och nöter in namnet vernaliskonjunktivit. (Skriver i blocket skriver i handen skriver det nu på bloggen, det borde verkligen funka).

Igår såg jag Olle Ljungström-dokumentären och idag har jag läst lite på internet om folk som jag brukade känna, ja ni vet sådär man klickar sig skamset in på en dåligt uppdaterad blogg och kollar läget. Jag kommer fram till att jag i all min supertråkiga medelklassiga borgerlighet, jag som blir lite rörd av en kunglig förlovning i stället för att ropa på republik, jag som harvar runt på världens längsta utbildning till ett fånigt statusyrke, jag som gillar manskörer och frackar och byggnader med latinska citat i guldbokstäver,
att jag är en lyckligt lottad människa eftersom jag så lätt finner glädje i det.

Det är ju inget futtigt med att bli glad för småsaker, det är en förmåga som är en välsignelse.

Nej, jag lever inget häftigt eller spännande liv men jo, jag tycker mycket om det.

Kanske inte just fenomenet tentaplugga på en lördag då jag hellre skulle gå en promenad och ligga under en filt i soffan med en ungdomsbok. Men på det stora hela.

(Om jag verkar galet positiv och käck nu de två senaste inläggen, så beror det på en viss vinkling. Det finns en del "Men för i helvete!" också. Men man ska välja väl vad man lägger på internet. Och det är ju sant, i sig, den här vinkeln. )