R46.2 Märkligt och oförklarligt uppträdande (Det är skönt att det finns en diagnos för allt)

Jag gick och lade mig klockan tolv i natt, och klockan sex ringde min väckarklocka. Eftersom jag inte går och lägger mig i tid (vilket förmodligen kan skyllas på att kvällen är lika med fritiden, och om jag lägger mig har jag i princip börjat nästa arbetsdag) kände jag mig sådär måttligt pigg. Med våld och vilja (och snooze) satte jag mig upp i sängen, och upptäckte till min förvåning att den ena av mina båda kuddar låg på golvet vid sängens fotända, och utan örngott. Mycket förbryllande, när jag somnade låg båda kuddarna i sängens huvudända, örngottsklädda. Jag letade lite i rummet efter det saknade örngottet, som inte låg under sängen, eller bland kläderna, eller någonannastans. Till slut hittade jag det. På kudden i sängen, som alltså hade två örngott.

Hur tänkte jag, i sömnen, när jag beslutade mig för att jag bara behövde en kudde, men att det nog borde förpackas lite bättre? Man kan ju undra. Och varför gör jag sånt på den ynka tid jag ger mig själv till sömn? Djupsömnen, kom igen då?

Men det är, som sagt, glädjande att ICD-10 har en diagnos för alla tillfällen.

Helgen i bilder:

Regnmolnen kommer sakta in på lördagkvällen, det blåser upp, men solnedgången är fortfarande vacker.Kvällshimmel och huset.

Snart de röda vinbären.

Hittar en handfull.

Kunde inte välja vinbärsbild.


Nya Imogen Heaplåten, förresten. First train home. Åh, hon är fin, Imogen. Sök efter den på elbows, vet jag.

Idag har jag lagat god mat, sett Scrubs och spelat basket i kvällningen, mitt bland lindblommen. Jag tycker om den här sommaren. Ikväll tycker jag mycket om den.

Primär dysmenorré

Söndag morgon och ICD-kod N94.4 och alldeles för lite antiinflammatoriska tabletter med till landet. Jag gick upp till sängen igen, och sov bort en halvtimme platt på mage, och sen tog det sig hyfsat, och med tro och paracetamol så.

Jag misstänker att det här var Straffet för att i en veckas tid sagt "Alvedon är en bra medicin mot värk, och man ska inte vara rädd för att ta upp till 8 om dagen" till alla ortopedpatienter (och ett par kirurgpatienter med, harkel). Nästa månad ska jag dock ha ett rejält lager med NSAID och paracetamol och kombinera järnet, sådär som jag predikat under veckan. Mm, analgetika.

Lite för nördigt för mitt eget bästa.

Annars har jag bakat bröd, läst Jason Lutes "Berlin - Stad av sten" som var den bästa grafiska romanen... på länge? någonsin?, ätit fil med röda vinbär och utkämpat en duell med trädgårdens nässlor. Jag vann, temporärt, men nässlorna kommer att återkomma, de jävlarna.

Jag ska ha röda vinbär i min framtida trädgård, men inte nässlor.

Nu är det ny avdelningsvecka, och det ska bli skönt med lediga kvällar igen, och lite oskönt med tidiga morgnar, men på det stora hela så.

Värnamo sjukhus i romantiskt kvällsljus.

Hem från sjukhuset, onsdagskväll i juli.
Man ska sluta 20.30 men det här ligger absolut inom felmarginalen. Ett par röntgenbilder att vänta in, diktera och gå hem. Klockan är min stressfaktor när jag kommer på morgonen.Tidigare omtalad lavendel. Jag försökte få till en snygg bild på humlorna, men det här var visst så bra det blev. Hursom, lukten kommer ju inte med på bilden, och den är Grejen.Kvällsljuset, komplett med en regnbåge. Och så lilla sjuttiotalssjukhuset. Det flyger en massa måsar runt sjukhuset, och på intranätet har vi fått ett meddelande om att inte ge dem mat eller vatten, och inte de söta kalviga måsungarna heller. De här dödsfåglarna är dock något kråkliknande. Det fanns hur många som helst. Tur att man inte sett "Fåglarna" nyligen...
Här har vi en bild med ännu lite mer tjusig kvällshimmel. När jag kommer här på morgonen håller jag höger.
Lindarna försökte jag också ta bättre bilder på, men vi kan ju nöja oss med det faktum att hela basketplanen är omgiven av lindar. Tänk sig lindblomsdoften.
Slutbild på regnbågen och kvällshimlen.

Fin jour, nytt rekord i handlagda patienter, fin primärjour att fråga om allt, rar akutpersonal, beröm från doktor, patient som sa "jag tror inte på änglar men finns de ser de ut som du" (efter att han påpekat att jag såg hemskt ung ut, men vad fanken) och 4 ml carbocain.

Idag har jag tagit sovmorgon och tänkte gå och simma mig några längder nu vid tio, men så kom det en regnskur som hette duga och då ska man ha självdisciplin för att ta sig till utomhusbassängen. Nu verkar det dock ha lättat igen, så jag ger det ett försök.

Så har jag det nu.

Käraste försummade blogg, nu ska jag berätta.

Värnamo. Jag lever livets glada dagar. Simmar ett par kilometer i veckan. Gör mig till stamkund på biblioteket, både sjukhusets och det kommunala.

På helgerna åker jag till Åshuvud, sniffar sommar, gör markägarsaker. Falu rödfärg på arrendatorsbostaden, ett varv med åkgräsklipparen, ogräsrensning i singelgången.

Den här veckan går jag sekundärjour på akuten, och idag vill jag lovsjunga den fina bakjouren och den fina kvälls/nattjouren. Jag önskar att jag också växer upp till en undervisningsvänlig doktor.

Arbetstiderna är 12-20.30, och det är nackdelen. Annars är det fart och fläkt, och betydligt mer trivsam arbetsbelastning än på avdelningen. Och när man måste fråga på varje patient men kan fråga någon som vänligen förklarar, så är ju inte heller det ett problem.

Och så har läkarexpen fönster mot innergården som kan stå öppet och lukta av regn när det kommer en skur mitt på dagen. Sånt gillar jag också.

Idag gick jag hem, genom dofterna, först den stängda sjukhuskafeterians kvardröjande lukt av socker (och jag blir så godissugen!), därefter lavendelbusken utanför, och så genom linddungens söta milda. Lindarna blommar, jag tror att de slog ut igår, igårkväll var första gången jag kände lukten. Lindblom, jag tänkte tanken när jag gick förbi Berthåga kyrkogård och lindarna där i våras, att jag skulle missa deras blomning. Men här är lindarna fler än jag orkat räkna och lägger doftmatta på min arbetsväg.

Jag vill inte bo i den här staden, inte på riktigt, sen, men det är en rätt bra sommar, detta.

Boklistan uppdateras med lite mer schwung än den här sidan, testa den.

Och om någon har tips om saker man gör eller trevliga ställen att bo på i Glasgow eller Edinburgh: daite mne, pasjalsta!

Junitorsdagskväll i Värnamo:

Vädret är vackert. Jag lyssnar på Olle Ljungström. Det är lite för lite att göra på jobbet och jag blir en smula rastlös. Ibland längtar jag, i någon riktning. På det stora hela har jag det bra. Igår simmade jag sextonhundra meter, jag ska försöka få till en vana. I kväll lade jag ut filten på gräset vid sjön, läste en stund. Jag tänker att jag vill ha en specialitet som inkluderar söta tanter och jag funderar på om geriatrik kanske trots allt är något för mig, jag har aldrig varit på geriatrikavdelning. Imorgon är det AT-läkargalej, sedan åker jag till Åshuvud, det blir bra. Snart har det redan gått två veckor. Jag läser Agneta Pleijels "Kungens komediant", det är en stilig bok. Det finns ett drygt dussin blåmärken på mina ben.

Du är den renaste fisken.

Hej, det var ett tag sedan.

Jag har jobbat en vecka. Det går bra, tror jag nog. Den största skillnaden mot kandilivet är att jag signerar läkemedelslistorna själv. Och att jag ska vara på samma kirurgavdelning i åtta veckor till, och det är meningsfullt att lära sig namnen på sjuksystrarna.

Jag har hängt upp en liten landskapsmålning på väggen i landstingsrummet, jag har köpt skogsgröna pumps för tjugofem kronor på Erikshjälpen, jag har cyklat nedförsbacken till Vidöstern och skrattat i hela bröstkorgen och uppförsbacken i liljekonvaljlukt med barfotafötter på pedalerna.

Lisa och jag var på utflykt till Åshuvud och imorgon åker jag dit för midsommarfirande. Här kommer lite bilder från senast, jag misstänker att det blir samma väder i helgen. Fast det gör inte så mycket.





Annars vet jag inte vad jag ska skriva, så jag skriver inte. Det kan räcka så.