Min käraste och bästa kombo har fått jobb i Dalarna, förresten, så jag söker en ny. Alla sätt är bra utom de dåliga, så om någon läsare här tänker att "ja jävlar, jag behöver ju någonstans att bo i Uppsala nästa termin" så är det bara att höra av sig.
Jag har separationsångest utav helvete, men även om att glömma är svårt så är det lätt att förneka. Så det gör jag. Mitt liv kommer att bli rejält mycket tråkigare utan Sanna i Uppsala, men jag kan inte göra något åt det, så det är lika bra att inte tänka på det och ta ut det i förskott.
Mjuk melankolisk känsla i bröstet. Tänker på att tycka om sig själv, man måste det, annars fungerar man inte bland människor. Att det är en sorts utåtriktad kärlekshandling, också. Att det inte är något förmätet i det.
Att det inte är något förmätet i det.
Annars överväger jag mina möjligheter att rädda världen. På något mer aktivt sätt än konsumtion. Inget kött, ingen sprit, kravmärkt, visst. Och nästa års nyårslöfte är Ekologiska Kläder. Men jag borde kunna Göra Något också. Hittills är det bästa förslaget jag kommit på att engagera mig i Amnesty. Andra tips mottages tacksamt.
Nu borde jag sova, sova ikapp. Slutet av saker gör mig lite fransig i kanterna, men det gör mig än fransigare när jag är tröttare än nödvändigt.
2 kommentarer:
Hälsa Sanna och gratulera till jobbet! Och så håller jag tummarna för att exemplarisk lägenhetsdelare dyker upp snart nog. Kram!
åh karin jag vill ju bo med dig :) men jag bor ju i fel stad dårå. men hälsa sanna och gratulera från mig med! pussar! ser väldigt mkt fram emot att ses i jul.
Skicka en kommentar