Morse.

Lång, kort.
(Bilder som visade mer av mitt ansikte censurerades, för mitt egos skull men även för er skull, jag lovar.)

Det är helg och jag läser lättsmält amerikansk litteratur, äter pannkakor med vaniljglass och blåbärssylt och gör müsli. Ikväll tror jag att det blir lite svir med mannen i mitt liv på nation, och det är jag mycket sugen på, jag har för många odansade skor.

Tack för respons på förra inlägget! Det var peppande, och dessutom så visade det ert goda omdöme; genomtänkt inlägg, flera kommentarer. Jag kanske borde försöka leva upp till det där, men inte just idag.

På måndag är jag i vita kläder igen, och jag har letat fram namnskylt, passerkort och birkenstock. Två veckor öron blir det nu, och det känns rätt bra, faktiskt. Än så länge är öronnäsahals på kanske-listan, även om jag förstås inte ska ropa något innan jag väl kandidatat mig.

(Kanskelistan: reumatolog, neurolog, kanske något kirurgiskt i alla fall?, distriktsläkare, anestesiolog. Kanskekanskelistan: röntgenläkare, ortoped, urolog, kanske gynekolog (för det verkar toppen men jag har ju inte testat alls). Låtmighelstslippalistan: Patolog, cellbiolog, klinisk kemist, kardiolog, njurmedicinare, thoraxkirurg.)

Jag har en liten Sufjanperiod igen, eftersom jag bränt en skiva med de bästa religiösa Sufjanlåterna till min svåger prästen. Alla kristna behöver Sufjan. Eller ja, alla behöver Sufjan.
Och så ska jag förse min far med Robert Plant och Alison Krauss. Det är okej att han lyssnar på country, men det kan ju i alla fall vara bra country. Jag tar mitt ansvar.

Och det var nog allt jag hade på hjärtat nu. Man kan inte vara klok och genomtänkt jämt, hur skulle det se ut?