Hej blogg.
Nyss hade jag bara länken hit på Facebook, och följaktligen var det bara folk som kände mig på riktigt som kunde läsa här. Intressant twist.
Nu är det som vanligt. Hej främlingar via Redo. Om ni nu klickat på den där länken, den har varit ospännande bra länge nu.
Annars: jag går nu in i två månader, två och en halv, utan den vita rocken. Det känns just för tillfället ganska skönt, att bara få sitta i en föreläsningssal och dunka in fakta, men jag kommer att sakna kliniken, jo. Så småningom.
Jag har inget spännande på hjärtat. Jag ville bara låta bli att tänka på blödningssjukdomar för en stund. Nu gör jag sista rycket, innan helgen. Ikväll blir det Femivalen, det ska bli intressant.
Och apropå sista cancerkliniksdagarna: botbarheten! Patienter som ska bli friska! Herregud, lättnaden i detta.
Jag ska bli ortoped, jag ångrar allt jag tidigare sagt, jag ska snickra ihop folk och skicka hem dem som bättre än när de kom.
2 kommentarer:
Jag har klickat och klickat och blev glad när jag såg att du börjat uppdatera i bloggform. Fast det kom jag mig inte för att skriva då förstås.
Säger precis som Linda.
Skicka en kommentar