Jag sov sådär fyra timmar i natt, sen vaknade jag vid sextiden och kunde för mitt liv inte somna om. Det här kommer att straffa sig. Jag fryser och det värker lätt i benen. Snart ska jag stänga datorn, plocka fram hudpärmen och vänta på att vårsolen blir så varm att det går att sätta sig i den.
Valborg var helt okej och jag gjorde studentsaker typ sillunch och champagnegalopp. Sista Uppsalavalborg men det kan jag nog leva med. Egentligen är det allt det andra som gör ont, allt det lilla, som att det här förmodligen är min sista andra maj i den här lägenheten, den här staden.
Jag tar inte examen förrän i januari men det finns mycket nostalgi att krama ur det. Och förändring, fy satan. Jag saknar att ha en framförhållning på 5,5 år så där som i början av läkarprogrammet. Fast då var jag förstås inte säker på att jag skulle gå klart det... Men i alla fall.
Det blir bra, med livet. Tiden går inte att stanna men allt har blivit bättre, med åren. Man förlorar människor och platser men det är så det är, och man får nya. Jag ska inte vara rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar