söndag 8 juli 2012

The widows in paradise

Gräsänka. Kristoffer är i Blekinge och ska imorgon börja lägga tak med sin mamma, och vi ses inte på tre veckor.

Jag vinkade av dem vid stationen, mamma Franzén (som varit på besök över helgen) och Kristoffer. Satte svärmor på tåget och smög bakom en pelare och kysstes. Sedan satte jag Kristoffer också på tåget. Vinkade genom tågfönstret när tåget körde iväg.

Tre veckor, det är ju ingenting, säger jag strängt till mig själv. Tre veckor, och jag ska jobba heltid, och det kommer gå på ingen tid.

Ändå: att svälja ner tårarna på vägen från perrongen.


Jag gick hem och satte mig framför datorn för att glömma mig, och det fungerar ju. Nackdel: det tar av ens sköra lilla livstid.

Gick till slut ut och snodde fläder (men det finns så mycket som ingen plockar!). Åttio klasar. Fyrtio som ligger med citronsyra och citronskivor och sockervatten och blir saft i detta nu, och fyrtio i frysen.

Så här har jag det nu: en katt jämte i soffan, en på golvet i hallen, en bunke med fläderblomssaft i köket som ska kilas in i kylskåpet på något vis, en ny vecka på kirurgavdelning imorgon (återkommer om detta, tänker jag), en säng där jag sover ensam på 105 centimeter.


Ska inte vara rädd för det där takläggandet. Ska inte tänka på hur det kan gå om man ramlar från tak. Ska inte tänka på stort trauma och intensivvård och ryggkotor som kan brytas.

Ska gå och lägga mig, och sila fläderblomssaften på fredag.

(De ska ha sele och säkerhetslinor och vara försiktiga.)


Inga kommentarer: