Ämlig i vårens tid

Småsjuk, mycket trött. Postat projektarbetet för gott och utbytt vänligheter med min handledare. Är egentligen ledig till tredjedag påsk men jag hade tänkt göra en massa trevliga saker som inte inkluderar en jäklarns förkylning.

Vi har haft körhelg, det var roligt, det är dock också lite skönt att den är över. Jag har haft spindeltrådar överallt och givetvis glömt saker också, men så får det vara, allt blir inte perfekt men det var verkligen bra nog. Och roligt, icke att förglömma! Och det var full nostalgi med sovsäck och lägerkänsla.

Idag ska jag ta mig utanför dörren, och rensa rummet en smula, och se om mina knapphålskills finns kvar. Jorå. Alldeles strax ska jag gå från datorn också. Och sen kanske jag ska toppa med ett bra blogginlägg mot slutet av dan, vad vet man.

Livstecken kombinerat med gnäll, var detta. Tjing!

Wochenende

Jag skriver mest för att komma ihåg trevliga saker, nu för tiden. Det är klokt så till vida att man ska passa sig för vad man lägger på internet. Dessutom är det ju sant, det också. En annan vinkling än tonårsnätdagbokens emolitanior. Å andra sidan är mitt liv sådant att det inbjuder mer till den här vinkeln än ångesttexter.
(Jag är mycket tacksam för det.)

Helgen var så fin, jag vill skriva om det. Helgen var en fredagseftermiddag med fem sorters kakor hos rar kursare, och en fredagskvällsbio med Johan. Vi såg "I taket lyser stjärnorna", och det är ju svårt att inte jämföra med boken. Som oftast var den jämförelsen till bokens fördel, men bara en lagom aning, faktiskt. Det var en alldeles utmärkt filmatisering. I biosalongen befann sig förutom Johan och jag den korrekta målgruppen, det vill säga femtonåringar. De var en liten bonus mestadels, och skrattade sig nästan av stolarna åt när någon sade "kuk" på vita duken. Ibland var de dock lite för upptagna av alltings pinsamhet för att märka att det hade blivit en ny scen, och en allvarligare sådan.
Jag grät förstås med jämna tjugominutersintervaller genom hela filmen, och satt kvar genom hela eftertexterna för att torka till i ansiktet, men det ingår ju lite i filmen. Det var på ett bra sätt.

Lördagen var heldags körrep inför nationskörsfestivalen och det var så roligt! Om det är en fnuttondel så roligt att lyssna på som att sjunga så kommer det bli en riktigt bra konsert.
Toppa sång 10-16 med en sjungning på kroppkakegasken, en körsittning med vilt skrål och ett dansgolv som är indielamt och kräver några "woho!", och testa hur det känns i stämbanden. (Jag hatar indie-djs som tycker att "Love will tear us apart" är en bra dansgolvsdänga. Vad är problemet, era töntar, det finns massor av musik som är svår och dansant, har ni inte orkat surfa fram den? Håll käften och spela lite northern soul då, för guds skull. På dansgolv ska man Dansa, inte beundra djns goda smak. Skaka fram lite servicementalitet eller runka med skivsamlingen hemma. Tack.)
(När jag ändå är kverulant: My darling you lät som det tredje bästa bandet på fritidsgårdens spelning. Lär er spela gitarr och skriva låtar, gör om gör rätt, och kom tillbaka sen... kanske.)
Å andra sidan, har man bra sällskap, typ en bra kör och en klase heliumballonger, så står man över mycket dansgolvselände. Då kan man ha en fantastiskt rolig kväll ändå. Så där så att man fortfarande ler en smula två dagar senare, och sakta sakta lirkar sig ur sin relativa röstvila (det är alltid bra att ha en logopedstudent eller tre i sin kör, så att ni vet!) Åh, en bra utekväll är ju fantastiskt, och man vet att man kommer vara dödens lilla lammunge dagen efter när man linkar hem på högklackströtta fötter klockan tre på natten men det är så värt, och just så var det. Så värt sig.

Söndag var följaktligen en rätt trött historia, men på kvällen sparkade jag iväg mig själv på Kinorurik och volontärade mig lite grann och såg två filmer som jag är glad att jag inte betalade för. En b-film är en b-film, även på ryska, och den där filmen där alla visade sig vara släkt på slutet hade snygga färger men det var dess främsta egenskap. Men det är roligt med det ryska språket, jag ångrar att jag inte hållit bättre liv i min lilla ryska. Och jag suktar fånigt efter miljöerna som glider förbi.

Ja, idag har jag läst en dålig ungdomsbok och bokbloggat om den. Någon gång ska jag läsa bättre litteratur. Någon gång snart...

Wrapped up in books

Hej vänner, jag har beslutat mig för att väcka liv i min boklista igen. Här finns den. Vi får se om den (och ungdomsböckerna) kommer att framstå i samma vackra ljus när jag inte undviker projektarbetet längre, men jag ger det en ärlig chans.

För övrigt kan jag verkligen rekommendera rågbrödsreceptet i Rutiga kokboken. Om någon undrar. "Det var gott", för att citera min pojkvän.

Videung.

Jag travar på med mitt projektarbete vid köksbordet, och klappar mina videkissar lite då och då. Silkeslenheten. (Och jag har inte varit elak mot någon sälg, de låg avbrutna och ensamma längs stigen igår.)
Om jag bara visar lite bättre jävlar anamma så har jag strax förtjänat en lunchpromenad i vårsolen, kanske till Berthåga kyrkogård. Allt är klarhimmelsblått och vintern är nu lika otänkbar som detta var, alldeles nyss.

And I'll take the stiches you put in my head

Hej vänner, idag var den första riktiga vårdagen, sex grader och jag svettades i vinterjackan i backen upp till slottet.

Johan och jag gick på Uppsala Konstmuseum, något vi pratat om länge, och först tänkte jag att det var otur att det blev just nu, för universitetets konstsamling var stängd idag.
Men det visade sig vara ett utmärkt tillfälle, idag, för förutom det trevliga lilla rummet med Ekeby-keramik var det två utställningar som vi tyckte om, och det var inte nederländskt fjortonhundratal någondera.

Tomas Nordberg (övre bilden) och Gustaf Broms (nedre).
Jag tänker inte försöka skriva något om det, för att skriva om konst är svårare än att rulla snöbollar i helvetet. Som tur var hann jag kolla på konsverken innan jag läste de texter som fanns om dem på museet, för efter att ha läst det kändes allt pretto och svulstigt och smutsigt en liten stund. Jag tyckte om Nordberg för att det var lätt och ljust, och jag tyckte om Broms för att det var mörkt och starkt, och jag rekommenderar båda varmt till folk som befinner sig här i lärdomens stad. Lätt värt 30 kronor!

För att väga upp den finkulturella touchen som det här inlägget gav ska jag nu åter ge mig in i den fjärde ungdomsboken för helgen.

Innan dess dock: ett låttips. Sufjan Stevens - Borderline. Jättefin låt. Live på youtube, och den inspelade versionen.

Hittills:

Fredag kväll: Sarah Dessen, Keeping the moon
Alldeles alldeles för lik The truth about forever, åh, och nu känns den sämre också, den som jag tyckte så mycket om. Pirret och allt var där, visst, men när man redan läst det en gång känns det inte så äkta, det är svårt.

Sen tänkte jag bara börja på Tio saker jag hatar med mig själv innan jag somnade, men så råkade jag tänka att jag ju inte behöver somna i tid, det är helg, och så läste jag ut den lagom till klockan två (eller kanske halv tre).
Den var ju uppenbarligen en sidvändare, och jag tyckte om den, men det var också en känsla av att ha läst det här innan i en lite annan version (Ser mitt huvud tjockt ut i den här?).

Det är ju det tveeggade med att läsa böcker av författare man redan läst. Man vet vad man får, och man gillar det, men det kan kännas lite väl upprepande.
Men vad fanken. Slukarläsa böcker om femtonåringar är min bästa hobby, och det var utmärkt behaglig läsning.

Nu ska vi se vad nästa blir...

Ungdomsbokshyllan!

Lånat idag:

Abdel-Fattah, Randa, Tio saker jag hatar med mig själv
Dessen, Sarah, Keeping the moon
Dessen, Sarah, Someone like you
Oksanen, Sofi, Baby Jane
Sandén, Mårten, Den femte systern
Strömstedt, Margareta, Gå mot solen

Också: en lagom stor påse lösgodis från Ica.

Ljuv fredagskväll!

And the blackbird sang the sun to bed.

Hittills: 1430 ord projektarbete, varav 14 stycken referenser. Först undrade jag hur jag skulle kunna dra ut på det hela i mer än säg fem sidor, med med lite tabeller blir det nog lagom långt, det här.

Självdisciplinen och jag klarar oss väl hyggligt, än så länge. En del dumsurf blir det. Och nu lite dumbloggning. Och så blir det andra saker, som är nyttiga men inte projektet. Rågbröd, lasagne, lite yoga på vardagsrumsgolvet, en bok om Grupp 8.

Mycket tid och energi går just nu åt till kören. Roligt och givande engagemang i själva sjungandet, och betydligt tristare och mer frustrerande bakom kulisserna. Tills vidare nöjer jag mig så, utom för er stackars jävlar som känner mig irl, ni har redan hört mycket och kommer att få höra mängder.

Blackbird betyder koltrast. Roligt, jag har alltid på ett vagt sätt tänkt att det varit någon kråkfågel och inte kollat upp det.
Omsjungen inte bara i den snygga Beatleslåten, utan också i en riktigt fin Lambchop låt från förra året, "Slipped dissolved and loosed", som man kan ladda ner med ren själ på skivbolagets hemsida.

Fågelkvitter, ja. Det varvas ju med nysnö, det gör det, och det är en viss trötthet i det, men det kommer ju vår. Ingen anledning att tvivla. Bara andas djupa andetag.

70 ord om antidepressiva till ska jag kunna klämma ur mig idag, tror jag. Off I go.

And his chest beat like a wolf to bring her home

Det här är en fin låt: Pale white med Yann Tiersen & Shannon Wright.

Idag har jag försökt komma någon vettig vart med projektarbetet och gått vilse i sidhänvisningar. Flera timmar av Google Scholar och ett par djupa suckar över artiklar som inte ingår i universitetsbibliotekets rikedom, men jaja, jag har ett bättre hum nu än när jag började.

Att det känns sorgligt i hjärtat beror på att det var för hårt spända strängar i den uteblivna sociala baksmällan, i den där glädjen, att om straffet inte kommer med en gång så kommer det sedan. Och att jag slarvat med maten och sömnen och rytmerna, då blir det ju så. Då sitter man för länge vid datorn och klickar på en massa skräp och har sig.

I morgon hankar jag mig i genom det där mötet, styr upp mig, och sen tar jag ledigt och läser en ungdomsbok och bakar kanelskorpor, och sen är jag människa igen.

Jag säger att jag inte villl någon karriär och att arbeta ja jo det ska man väl, men jag blir upprikteligen dödsnervös över att Rå Min Tid i fem veckor framöver. Rutiner, strukturer, bundenhet. Emellan dem kan man halka.

Kälkborgerlighet, ditt namn är kvinna. Eller mitt namn är kälkborgerlighet, men det har ju inte samma schwung i formuleringen.

Godnatt, visst är det på tiden för mig?

Tjim!

Har haft tenta, livet leker och det var till och med achalasi på esofagusfrågan. På kvällen var det galej och jag missade min BJ-premiär men gjorde dylik på Värmlands istället (köttigt). Till på måndag ska jag ha åstadkommit några framsteg i projektarbetet så att jag inte behöver skämmas så förtvivlat inför min handledare, men det är en dag imorgon också. Idag ska jag fika med Sanna och äta veganmat med Johan, och peppen inför båda är hög. Fåglarna kvittrar där utanför och cykelvägarna töar fram.

Casimir Pulaski day

Första måndagen i mars, och i Illinois firar man Casimir Pulaski Day. Barnen är lediga från skolan.

Jag firar med en länk till en av de få gamla texter som jag faktiskt är stolt över, och med min gröna Sufjan-tshirt. Och så Songmeanings och framför allt en Youtubelänk till den allra bästa Sufjanlåten.

(Min lilla pingstvän från Skövde påminde mig om vilken dag det var. Han läser inte den här bloggen eftersom den handlar för lite om honom. Jag vet inte vad det är med frireligiösa män jag känner och behovet av att läsa om sig själv, men jag kan inte låta bli att fundera över hur de läser Bibeln...)
(Och det här är ett snyggt test om du smygläser, Jakob.)

Jag har haft oftalmiatriktentamen idag och den gick lysande, nästan alla frågorna var från gamla tentor och jag satt och skrev i cirka en halvtimme. Nu är det nya tag inför öronnäsahalstentamen på fredag.

Ja, det var väl bara det. Passa på att lyssna på Sufjan idag och känna en aning av hjärtats mjukhet.