Utsvävningar

Gick och fikade med nytentad Kristoffer idag. Citrontartelett på Günterska, och lite smultronglass. Bebisen var nyfiken och med lite mjölkmuta fick vi till och med påtår. 

Sen gick far och dotter hem och jag gick på stan. Själv. I minst en halvtimme. Och provade kläder. (Och tittade på barnsaker, men vad fan.) (Och köpte presenter till min karl, men vad fan 2)

Slutligen: efter en seg nattning somnade barnet helt vid kvart i nio, och sen åt jag lakritskonfekt i soffan och läste "Eld".

Lyx och glamour, kamrater! 

Fikasällskap

Måste komma igång med yogan igen:

Och få till det med huvudståendet. Älskar den här bilden!

(Via Babycenter, och där fanns en del festliga amningsbilder till. Eller först via Amningsbloggen.)

/Amningstalibanen

Präktig

Är mitt andra namn. Men jag blir så ledsen när jag går till Botaniska trädgården, en sån här ljuvlig sensommardag, och är nästan ensam där. Medan stan kryllar av folk. (Gissar jag, gjorde den igår när jag gick till biblioteket, brukar den göra).

Skulle vilja tänka kloka tankar om konsumtion, och skriva om det. Har en sån vända igen, där jag köpstoppsfunderar, och läser om det. ("Lyckliga i alla sina dagar" i Småland, "Köp inte den här boken" för någon vecka sen och så tuggar jag på med "Not buying it" i maklig takt - bra bok men styckena om mobilmastens vara eller icke känns helt inaktuella och trista).
Å andra sidan: det löser inget om jag inte konsumerar. Problemet är på en annan nivå. (Precis som diskussionen om kemikalier i barnsaker ("Den onda badankan", "Handla rätt för en giftfri barndom".)
Jag önskar att jag levde in en tid när kollektiva lösningar, solidaritet och möjligheten att rädda världen fanns, åtminstone i samtalet. Det är så uppgivet nu. Jag tycker att "Lyckliga i alla sina dagar" har en fantastisk poäng i att det faktiskt är mer realistiskt med minskad konsumtion än oändlig tillväxt, men att man inte kan säga det i diskussionen, för då är man "verklighetsfrånvänd".

Idéer för hur man gör något på ett bättre sätt än att själv försöka konsumera så vettigt som möjligt och gilla Steg 3 och Föräldravrålet på Facebook mottages med tacksamhet.

Avslutningsvis dagens bebisnytt:
Barnet sov 1½ timme i sjalen idag, under promenaden som började med en häger i dammen bakom Ekeby bruk och avslutades i Botan. Annars var dagens händelse vaccination och läkarundersökning på BVC, och Estrid var god och glad ända till sprutorna. Och ligger mitt på viktkurvan och väldigt nära mitten på både längd och huvudomfång.

Fem månader

Är Estrid idag. Att för fem månader sedan visste jag inte att det var hon. Märkligt, fortfarande. (Och jag har alltså fortfarande invändningar mot "så självklar från första stund!").

Om man har en lite nostalgisk läggning är det bra hjärtskärande att hon blir större så fort. Att man får ta fram större kläder hela tiden, att hon hela tiden lär sig nytt, att hon blir så annorlunda.
Å andra sidan är det klart att det är bra att hon blir större och lär sig mer. Att hon är Helt Normal. Att inte ens mina sjukdomskunskaper kan göra mig hypokondrisk.

Den här månaden har Estrid börjat bli en fena på att sitta, och behöver bara hålla en i handen för att balansera sig (och sitter helt själv sekundvis). Hon gillar att stå och att ta små steg,och kan promenera hela vägen från köket till badrummet med ett stort leende.Bebisen i spegeln är en rolig en.
Hon greppar det mesta nu, och en favorit som inte är ömsesidig är mitt hår (som förresten har börjat lossa tussvis, till slut, men inte akut klippbehov än). Skallror är också bra, och tyg att stoppa i munnen (filtar, täcket, handdukar, vad man kommer över).

Får den här bebisen bara sova ordentligt är hon himla förnöjsam, och hon sover faktiskt lite bättre om dagarna och kvällarna redan (ta i trä). Är Estrid bara utvilad är det mesta bra: sitta med i stolen när vi äter (men är helt ointresserad av att smaka maten än), ligga i babygymmet och sprattla, ligga på mage. Jag har lite dåligt samvete när jag lämnar henne så, som den förstagångsförälder jag är, men försöker tänka att hon säger till när hon inte är nöjd. (För det gör hon!)
Jag kommer att tänka tillbaka på den här krypfria tiden som rena semestern så småningom, antar jag?

För än så länge är hon där man sätter henne, i princip. Hon har vänt sig både från rygg till mage och tvärtom, men det har bara varit någon gång, och vi blir fortfarande paffa. (Men det  är ju skönt att hon kan).

 

Saker Estrid gillar annars: titta på träd, sitta på pappas axlar, bli svingad i luften, pekböcker. På bilden ovan sliter hon blicken från rönnen på gården för att posera för kameran.

Saker Estrid inte gör: sover annorstädes än i sängen eller sjalen. (Framförallt inte i bilar, dessa djävulens redskap.) Saker Estrid gör: sover rätt bra i sängen. 

Ställen som Estrid varit på denna femte månad: Bräkne-Hoby, Ronneby, Köpenhamn, Malmö, Värnamo, Åshuvud, Uppsala och Mariefred. Både utomlands och hemma, och så allt däremellan, typ. Nästa vecka lämnar hon Europa för första gången...

Vad gissar vi på till nästa månad? Sitter utan stöd, tippar jag, och fler vändningar. Och så hoppas jag på sover i vagnen!

Ät mer.

Hej Karin, du äter godis hela tiden för att det finns där och är gott, ja, men också för att du är HUNGRIG. Frukost vid halv åtta och lunch vid ett och kvällsmat vid sex och så det där barnet som tjockar på sig med din bröstmjölk, hur går det ihop? Jo, med lite mörk choklad och lite mjölkchoklad och lite glass och ett otal morötter (och dem är det väl inget fel på).
Ja, du promenerar en del med barnet (men mycket mindre sen hon slutade sova i vagnen) och du har en snäll ämnesomsättning, och ja, du har gått ner alla gravidkilona och till och med den där snygga jeanskjolen som brukat vara lite trång i midjan funkar nu - men det finns andra anledningar än viktnoja att försöka äta bättre. Humöret, till exempel. Och ja, att vara ett föredöme för ungen, så småningom, och hälsan på lite längre sikt, också.
Mellanmål, hej hej. Låt oss ruta in livet i små rutor redan så märks det ingen skillnad sen när Estrid låser upp det... Äsch, jag är bara lite bitter av att kvällen i princip var tre timmars nattningsförsök/amnings-VM. Och en extra frukt/macka två gånger om dagen kommer att göra livet bättre, inte sämre.
Okej?

Lilla bokmalen

Gillade redan vid två månaders ålder att titta på bokhyllorna hos pappa och Kerstin. Och nu, när vi ligger i sängen och läser bok, far benen som trumpinnar på henne, varje gång vi vänder blad. 

Hoppas det håller i sig! 

Bra och dåligt.

Idag var Estrid och jag på barnloppis.

Bra saker: jag letade efter byxor i glada färger, och plockade ihop 5 par för 45 kronor, i färger som inte var cerise eller kamouflage, utan grönt, rött och orange. Köpte dessutom en mjuk bok som barnet ska få tugga på (och som gör att vi inte är hänvisade till Miffyboken varje kväll nu när vi försöker få in rutinen "godnattsaga"), två bodies med skojiga tryck och ännu bättre: en liten klosslåda i trä. (Jag vet att hon kommer älska plastleksaker, som låter, men den dagen den sorgen).

Dåliga saker: mitt barn sover inte i vagnen. Även om man går i sådär tre kvart och hon är trött. Hon sov dessutom bara cirka en halvtimme i sjalen, och på vägen hem var hon arg i både sjal och vagn.

Bra och dålig sak: Karl Fazers blå chokladkakor, som varit på kampanjpris på Ica i veckan. Vi är inne på den tredje (Marianne-smak!). Det är väl inte det bästa för hälsan, nej. Och mjölkchoklad är så gott att det bara försvinner in i munnen, poff.

Jag är trött. Jag längtar tills Kristoffer har tentat klart, så att jag kan lägga barnet på honom och bara fly någon timme. Just nu är det ju viktigare att han pluggar. Och på kvällarna är jag mjölken. Men ja, det går framåt med sömnen för Estrid annars. Med lite tur kan hon snart somna om med bara handpåläggning. Jag har mjölk men händer har vi båda. Halleluja.

Ännu har jag inte varit ifrån barnet mer än ungefär timmen. Jag har då roat mig med att köpa amningsilägg, bada (den var bra!), gå på Ica (x2) och plocka hallon (inte så dumt). Det börjar dra ihop sig till något skojigare, känner jag. Bara Kristoffer tentat. Sen jävlar.

Öka, orka

Dagens fråga: om man tillbringar en hel förmiddag med att amma och läsa Sarah Dessen, en hel fin och solig förmiddag - borde man inte lyfta sig i håret då? Det finns ju flyttlådor kvar, till exempel...

Turn, turn, turn

"Vadå? Att jag låg på mage sist du kollade? På den där filten? Nu förstår jag inte hur du menar."

Ett inlägg om sömn, som den bebisförälder jag är.

Ja, som rubriken säger. Igår och inatt skrev jag upp klockslag så det stod härliga till, och idag har vi gjort en sömnplan. Gissa om jag känner mig som en förstagångsförälder, men vad fanken, man kan inte veta allt från början, man får prova sig fram, och det här är ett strukturerat sätt att prova sig fram. Och så är det ju smart att ha utgångsvärden.

I morse vaknade jag och tänkte "ja, det här var ju ingen vidare natt". Jag hade vaknat till lite mer än vanligt varje gång, eftersom jag skulle notera tiderna. Sen räknade vi ihop det hela, dagsömn (3 timmar), nattsömn (8 timmar och 15 minuter) och så antalet nattuppvaknanden: 8. Varav två innan jag somnade, i rättvisans namn, men ändå.

Jag är fantastisk på att sova. På att somna om. Och på att vakna och tänka "jamen det var inte så illa".

Just nu håller jag på och plöjer föräldraböcker: "Uppdrag: mamma", "12 steg till ett skönare mammaliv" och allt vad de heter, och alltså: det är ju ett jäkla sömngnällande. "Bebisen vaknar flera gånger varje natt" - ja men vad trodde du, och ungstackarn är bara ett par månader?

En bra sak med "Somna utan gråt" är att den har rimliga förväntningar. Sova hela natten = 5 timmar i sträck. Det har Estrid till och med gjort, en minnesvärd natt för några månader sen. Och det kan hon göra igen. Förhoppningsvis snart.

Men fram tills dess, så känner jag mig som en människa även efter nätter som ovan. Hurra!

Medan jag vände ryggen till

Och diskade, vände hon sig. Plötsligt låg hon där på mage istället för på rygg, helt obesvärad.

Heja Estrid!

Gullet

Ju.

Och ja, vi åkte till Ikea igår, Estrid och jag, och köpte barnstol, och jag vill ge mig en liten ryggdunk för att vi på 2 timmar åkte buss, handlade och kom hem igen, inklusive amning på bussen hem. Kan vara mitt snabbaste Ikeabesök någonsin. 

(Det här är en dagbok också. )

Lördag

Och bebis med ont i magen. Nu i sjalen hos sin far. 

Har annars lånat "Somna utan gråt" och tycker den känns vettig. Ska köra hela racet med sömnlogg, plan och utvärdering, tänker jag. Hoppas på bättre dagsömn och nattning utan bröstvårta i munnen, och skulle det råka bli längre sömnperioder nattetid så kan man ju leva med det. 

Hon är ju så fin, ungen, men allt som kan göra att jag är mer närvarande i det fina, och inte blir trött på trött bebis eller känner mig som levande napp är värt ett försök. 

Just nu är det en kombination av tacksamhet över allt: barnet, mannen, ledigheten; och också en viss uppgivenhet.

Dessutom har vår granne asdålig musiksmak, men inte ens bebismamman kan med att be om sänkt volym halv tio...

Mm, badkar.

Efter en ganska dålig mammadag lämnade jag Estrid i sin pappas ömma vård ikväll. Han satte henne på ryggen med Manducan, och hon slocknade som en ängel. Själv lade jag mig i badkaret (så himla fint att vi har badkar!) och plöjde ungdomsbok i en dryg timme. Sedan fick jag sällskap i badet av Estrid en sväng (åh vad jag gillar badkaret, sa jag det?).

Både i tisdags och i går var jag ute med Estrid på kvällen, och hon blev superarg på vägen hem, så det satt så himla fint att få lämna över ansvaret ikväll. Kristoffer tentapluggar men jag ska komma ihåg att utnyttja kvällarna. När hon inte iglar fast vid bröstet, förstås.

Är utöver badkaret också lite till mig över att det funkade att bära på ryggen. Det är ju en annan sak att baxa dit henne på egen hand, nu hjälptes vi åt, men jag anar en ny värld som öppnas.
 

Routerns flyttlåda är ännu icke återfunnen. Jag tillbringar små stunder vid datorn (med kabel!), men googlar mest 30-årspresent. 

Estrid växer så det knakar. Hon griper bra nu, och leker med babygymmet; hon som bara brukade titta på det! Hon himlar att stå och ta små steg, och igår när hon badade förstod hon hur man plaskar i vattnet. Hon knarrar och pratar och gladskriker. Pusslekar är roliga, och att bli svingad i luften, och att prata med spegeln. Och hon är 65 cm, 7 kg och på väg över helt till storlek 68.

Vi måste få till dagsömnen bättre, men annars är allt bra.  Min stora bebis. 

Hemma

Var ligger det nånstans?

Har nu landat med bebisen i den nya lägenheten. Flyttlådor överallt. Barnet har dock varit på strålande humör och till slut somnat, så att hennes föräldrar kunnat diskutera soffa, gardiner, matta och hyllor. Och så åt vi jordgubbar under tiden.

Planerar nu att vara här i nästan en månad i sträck. Ska bli skönt! 

Bebisnytt

Vill också rapportera att Estrid idag gjort stora framsteg i konsten att greppa och skaka en skallra. Hon känns så mycket större av det, särskilt tillsammans med den nyvunna ivern att stå och gå, och förtjusningen i att bli upphissad i luften. 

Sista kvällen

I Åshuvud. Estrid håller på att somna vid bröstet. 

I morse morgonbadade jag själv och det var ljuvligt. Spegelblank sjö och vid blå himmel. Barnet kvar i sängen hos sin far.

Har också kokat svartvinbärssylt, ätit god mat, städat och mussäkrat skafferiet och paddlat lite kanot idag. 

Är fylld av vemod över att lämna, men det ska ju bli bra att komma hem också. 

Innan dess ska båten dras upp och trädgårdsmöblerna bäras in. Och så avskedsvisit hos pappa och syster. 

Borta bra.

Barnet återhämtar sig efter semestern med att amma en gång i timmen och sova lite extra. Och genom att förnöjt plaska med fötterna i strandkanten. Det är varmt i vattnet! Och föräldrarna har badat två gånger idag, de med. 

Om resan vill jag mest säga att man inte ska glömma sina egna behov, typ lunch, till förmån för barnets; det blir inget bra av. Men det var fint att picknicka och promenera och köpa billiga skrivböcker. Och hotellfrukost!

Men man blir väl smidigare och smartare och modigare som förälder så småningom. Är också nöjd med att vi vågade och att det på det stora hela gick bra. 

Avslutar med strandbild av barnafadern, läsandes Jesper Juul. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!