Har annars lånat "Somna utan gråt" och tycker den känns vettig. Ska köra hela racet med sömnlogg, plan och utvärdering, tänker jag. Hoppas på bättre dagsömn och nattning utan bröstvårta i munnen, och skulle det råka bli längre sömnperioder nattetid så kan man ju leva med det.
Hon är ju så fin, ungen, men allt som kan göra att jag är mer närvarande i det fina, och inte blir trött på trött bebis eller känner mig som levande napp är värt ett försök.
Just nu är det en kombination av tacksamhet över allt: barnet, mannen, ledigheten; och också en viss uppgivenhet.
Dessutom har vår granne asdålig musiksmak, men inte ens bebismamman kan med att be om sänkt volym halv tio...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar