Upprepar mig:

Men lediga onsdagar kan vara ett av mina allra bästa beslut.

Det kan också vara en av de bästa sakerna med mitt jobb. Fast det låter kanske väl deppigt.

Imorgon ska jag vara med min unge hela dagen, och det känns fint. Hela dagen, och det ska vara ljuvligt väder, så vi ska väl hänga på gården och amma på balkongen och så där.

Är också nöjd med att ha provat en ny ryggknytning med sjalen, som vi ska testa igen imorgon. Har bara blivit lite för sugen på att okynnesköpa en sjal till. Behövs inte. Alls.

Söndag.

Vill, trots att det var dag 102, protokollföra att Estrid och jag gjorde en mycket fin utflykt till Håga igår. Först cyklade jag ut med barnet i cykelsitsen, och sedan tog jag fram selen, satte Estrid på ryggen och gick en liten promenad. Vi pekade på kossor och fjärilar och slånbärsblom, och sen släppte jag ner henne vid Hågahögen och tog fram picknick. Jag drack te och åt macka, och Estrid klättrade på små stenar och kom och tog en tugga banan eller kiwi emellanåt. Och så cyklade vi hem igen sen. Det var så fint, varmt och grönt och vackert, och Estrid var glad åt att få klättra, och vi var så nöjda med vår utflykt, båda. Som en liten försmak på att hon blir större, och att det inte bara innebär att hon inte är lika litenmjuk och rundkindad, utan också så mycket tydligare sin egen, och ett annat sorts sällskap än en dubbelhakad amningsklump.

#100

I fredags var visst sista 100-dagen - och det har jag inte skrivit något om än. Det var sol, det var pastellkofta, det var indisk middag och musikal (Cabaret) på stadsteatern.

Och sen kom jag hem till ett jätteledset barn och en uppgiven barnafader och funderingar på hur vi egentligen gör i det här föräldraskapet. Och den vanliga; vad är hönan och vad är ägget, har vi vant henne vid att ammas/bäras till sömns eller har vi lyssnat på henne, är hon bortskämd eller är vi lyhörda, ja det där.

Det och ett barn som ändå vaknade 05.40 på lördagsmorgonen.

Men det var fint, det andra.

#99

En rätt bra dag på jobbet. Beröm från en patient. Och om man tycker att det är på sitt sätt ganska tillfredsställande att sätta nålar i folk, då kanske det är doktor man ska vara?

Fick också en supergullig bild på min systers kattungar (åh), och en god middag, och ett barn som kröp upp i mitt knä och läste bok.

#98

Onsdag, jubelonsdag, sova till kvartiåtta-onsdag. Tupplursamma barnet i sängen medan jag läser bok. Gå till biblioteket och förtidsrösta i EU-valet (Fi! Gör det ni med, så att jag får valuta för min röst!) Äta jordgubbar. Ha tid och låta saker ta tid.

"Jag vill inte jobba imorgon", säger jag. "Jag vill inte att du jobbar imorgon", säger Kristoffer. Estrid säger ingenting, staplar strösselburken på honungsburken och ler ett mjukt litet leende när vi välter ner henne i sängen och pussar hennes fötter. Det är tur att vi har henne, hon är coolast av oss alla.

#97

När jag cyklade till jobbet ångrade jag att jag hade halvvantar.

När jag cyklade hem var det soligt och varmt.

Efter middagen drack vi te på balkongen, och jag åt Cadbury-choklad, alltmedan barnet sprang runt i allmän glädje, och nu är det visst vår igen.

Det känns fint, det.

Kanske inte bästa dagen på jobbet idag.

Alltså, om jag hade varit lite slug hade jag kunnat haft ett jobb där jag dels kunnat vara på samma arbetsplats sen examen (4 år - eller 3 då, om man räknar bort föräldraledigheten), och där ingen skulle ta fysisk skada om jag gjorde fel eller glömde något.

Korkat av mig.

Å andra sidan; jag skulle också kunnat vara barnmorska, och visserligen inte behövt hatta runt mellan tjugotolv arbetsplatser, men ändå ha ett stort och läskigt medicinskt ansvar - och få skitdålig lön för det. Och så är det ju inte.

Jag har ju ändå hyfsat betalt i förhållande till min ångest, typ.

(Ja, och så kunde jag varit typ ekonom och inte kunnat göra värre skada än pengar, och ändå haft bra betalt. Det kunde jag tänkt på lite tidigare. Ja.)

#96

Estrid hoppade på min mage (off, nio kilo!) och skrattade sig halvt fördärvad.

#95

En fördel med att Estrid inte alls velat somna ett par kvällar är att det nu känns som världens ynnest att hon slocknade för 20 minuter sedan, och att jag kan sitta här och äta mandlar och dricka rött te

Extra mycket eftersom det är söndagkväll, och Kristoffers manskörsdag. Åh vad jag önskar att det var en annan kväll i veckan. Klart att han ska få komma ut och iväg, men att helgen liksom tar slut redan klockan 18 på söndagskvällen?

Men när barnet sover i sin dinosauriepyjamas, och jag får sitta och dumsurfa i lugn och ro, då känns det ju ändå mindre illa, gör det.

Imorgon ny vecka, och jag ska ha student och är väl inte jättepepp på detta. Tänker att jag ska försöka skriva lite mer om mitt jobb, inte om patienter och inte om detaljer men ändå, reflektera lite. Framöver.

#94

Estrid vaknade 05.30, men somnade om till 08.30 (!), och då hade Kristoffer gjort pannkaksfrukost.

#92, 93

#92 Studiedag, och en föreläsare som tyckte om att föreläsa (alltid ljuvligt! och även nästäppa blir intressant då).

#93 Äta nybakt bröd tillsammans med ungen i knäet, och titta på fågelbilder i Naturskyddsföreningens tidning under tiden.

This too shall pass.

Igår somnade hon tio, idag halv tio. Efter timtal av bärande, gungande, ammande. Älskade jävla unge, varför håller du på så här?

(Och varför kan jag inte få sitta i soffan en stund med min karl och äta choklad och dricka te, va?)

(Och så sov hon till klockan ringde i morse, och vi kom ur sängen först 07:22, och jag börjar jobba åtta...)

#91

Onsdag, och föräldraledig dag, och ligga på tvären i sängen och amma flera gånger-dag.

Ja, och så gjorde jag god lunch, och när jag frågade Estrid om jag fick pussa henne tänkte hon en stund, och sen pussade hon mig. 

#90

Har både idag och igår fått beröm för mitt bemötande av patienter.

Det kan ju betyda att de tycker att jag verkar medicinskt inkompetent, men i alla fall är trevlig.

Eller så är det så att jag faktiskt är rätt bra på det jag gör. 

Midsommarplaner.

Okej, någon (som kan vara jag) har varit ganska bitter över att vara den som ordnar och fixar och planerar mest, och någon (som kan vara jag) tyckte att det var typiskt att trots ett spädbarn (som kan vara Estrid) ändå vara den som fixar med gemensamma presenter, ordnar midsommarfirande och bjuder på fika.

Plus att några (som jag kan ha trott var mina vänner) glömde bort någon (som kan vara jag) på ett rätt fult sätt i höstas/vintras.

Nu pratas det midsommarplaner. Och de utspelar sig  fyrtio mil bort. Och vi har ett barn som avskyr att åka bil. Och jag vill fan inte ha en midsommar ensam i stan, det räckte med påsken.

Just nu är det ingen som glömt bort mig, och det kommer säkert bli en trevlig utflykt, och det är klart att folk ska få göra saker som inte är barnkompatibla fortfarande.

Men det svider.

Och vad gör man på midsommar, säg?

#89

Vi tittade på The lost thing och drack yogite.

(Barnet somnade inte på 1½ timme, det var inte så happy. Men till slut så.)

#88

Rabarberpaj på nyskördade små rabarbersstjälkar. (Uppblandat med lite spanska jordgubbar. Men ändå!)

#87

Den här ungen, och den här bilden:

För också till protokollet att Estrid hade sin falafelpremiär idag och att det var en hit.

Samt att det nästan alltid är bättre att slita sig från soffan och datorn och till exempel massera någons korsrygg. Ska påminna mig om det.

#86

Hemgjorda tortillas av min hemmaman.

Och att jag är ledig imorgon igen.
(Estrid firar förmodligen det med att vakna pigg halv sju. Som igår. Idag när jag skulle vara på jobbet åtta sov hon till kvart över sju, och vaknade av att jag försökte smyga upp. Tusan.)

#85

Dagens glada var ett lätt val.

Estrid pussas. Med strama läppar och ett litet mm-ljud. Först pussade hon Kristoffer och sedan mig, det rättvisa barnet.