#53

Mata barnet kiwi på balkongen, och sig själv med finglass. Solvärmen. Ja.

1 år

Nu har vi alltså firat Estrids allra första födelsedag. Ja, man kan få lite hjärtsnörp av det. Med "man" menar jag förstås jag.

På bilden undersöker hon paket. (Att öppna får bli nästa födelsedag. Eller jul, förstås.) Annars var födelsedagens höjdpunkt att gå runt på lekplatsen (men det är svårt att gå med skor!), och att äta lasagne till middag.

Mat ja. Man kan inte anklaga det här lilla livet för att vara någon storätare. Lasagne är hennes favoriträtt av lagad mat, och annars gillar hon majs, ärtor, tomat, yoghurt, kiwi, jordnötssmör, riskakor, alla sorters bär och torkad mango. Hon äter andra grejor också, ibland, men inte i någon imponerande mängd. Jag växlar mellan "men barnet, var är proteinerna? och järnet? JÄRNET barnet, min lilla veggounge?" och "äsch, hon växer och utvecklas och ser ut att må bra, och hon äter ju, det är lugnt".

Det barn som inte äter så mycket dricker mer bröstmjölk, lyder djungelordspråket. Och i fredags morse vaknade vi och sysslade plötsligt med långtidsamning. Det påminner intensivt om helt vanlig amning, om någon undrade.

Jag tycker att det är märkligt att det anses länge att amma en 1-åring - hon är ju inte stor. Ja, hon kan uttrycka glädje över brösten, knalla fram till dem och visa att hon vill amma - men det är ju ingen som tycker att det är konstigt eller äckligt när en 1-åring gör samma med en napp eller vällingflaska?

 Nåja, den svenska amningsrekommendationen är minst ett år, eller så länge mor och barn vill. Och Estrid vill och jag vill och ingen har sagt något till mig än. (BVC-sköterskan sa "jaså fortfarande? morgon och kväll då?" på 10-månaderskontrollen, och vi ska på årskontroll på onsdag, så då får man väl se...)

Nätterna ammar vi oss också igenom, och det är inga problem; det är när hon vaknar och inte ammar som det är besvärligt, för då måste hon gungas till sömns. Annars kopplar jag bara ihop oss och somnar om. Jag kom på mig själv med att fundera på att sluta att nattamma, för hon är ju stor nog, och sen tänkte jag "men varför då?" och nä. Vi sover bra. Hon dricker mjölk. Laga inte det som inte är trasigt.

Estrids tolfte levnadmånad kom våren. Mellanmål på balkongen, en mamma som äntligen orkade släppa ut barnet på gården lite oftare, fåglar, blommor.

 

Annars bar vi videungen den här månaden också. Mest sele nuförtiden - eftersom hon oftare vill ner. Fast inomhus bär jag ganska mycket sjal på ryggen, när hon ska sova. När hon somnat till går det oftast att stjälpa ner henne i sängen, amma en slurk och få henne att sova vidare. Hon sover nästan mer om dagarna nu, uppemot tre timmar totalt, men helst inte utan sovsällskap/bärande.

Estrid har fått en cykelsits i 1-årspresent av farmor, som strax ska inköpas, så då får vi se om hon gillar cykel. Det vore praktiskt. Jag saknar att cykla lite. Och nu är gruset bortsopat.  

 

Saker min ettårsunge kan: Gå som om hon aldrig gjort annat. Klättra upp och ner ur soffan. Klättra ner ur sängen (inte upp än). Säga "dä" och "hej" och "ko" (sko) och morra när vi pekar på lejonet i bilderboken. (Säger inte "mamma" eller "pappa" - hon älskar skor mer...). Dansa, gärna till Oh Susanna, men även en del annan musik går bra. Spela på våra läppar, sina egna och få sina spelade på. Klappa händer har hon kunnat innan - men nu har hon fattat vitsen. Och vinkar och pekar gör hon för fulla muggar.

Vi har varit i Småland den här månaden, och träffat kusinerna (roliga! särskilt Ruth, men de andra med!) och morfadern (inte heller dum). Pappa och Kerstin har varit här och gratulerat Estrid också. Och vi har haft Lisa på besök! Annars har det varit mycket vardag, Kristoffer har tentat, vi har varit förkylda och snoriga och hostiga mest hela tiden - mer eller mindre. Men det har varit fint. Och våren har som sagt kommit, det har inte gjort något sämre...

#52

Estrid, när hon nöp ett björnbär från sin pannkakstårta. 

#51

Vaknade till ett sms om en alldeles liten och ny bebis. Estrid har en lillkusin och jag är faster för första gången. Vi tittar båda på bilden av henne med största förtjusning, gång på gång. 

Tänk att Estrid kommer ha kusin Ruth, åtta månader äldre, och den här kusinen, 13 månader yngre. Vilket litet gäng de kommer vara! 

#50

Ettårsbarnet som tuggade paket. 

Jordnötssmörsglass för att fira ett år som föräldrar. 

Min pappa som var med i "Vem vet mest" idag och tog sig till morgondagens veckofinal. 

Sol och värme och barnet sprang efter en koltrast. (Hann inte ikapp. )

Sedan febrig unge som sover oroligt, stackars, på själva födelsedagen, men annars: fin dag. 

#49

Har sått körsbärstomater, chili och gräslök idag. Hoppas att detta är gräslökens år efter två misslyckanden. Hoppas också att barnet inte välter alla krukor. Men roligt att odla och hoppas! 

Nostalgi

För ett år sen gick vattnet. 

Och eftersom jag hade förvärkar natten till den 26 förra året, så firar jag nu ett år med max fyra timmars sömn i sträck (och oftare tre). 

Vilket inte alls har varit så jobbigt som det låter när jag skriver det.

Inget så jobbigt som jag trodde och fruktade för ett år sedan, faktiskt. Jobbigt men alltid hanterbart. 

 Vilket också är hur jag skulle beskriva förlossningen. 

Och så himla värt det. Alltihop. 

#48

Så himla god middag igår. Fetaoströra, hummus, klyftpotatis, majskolv och sallad. Och att Estrid älskar majskolv och är så söt när hon äter det. 

#47

Fika kanelbulle på balkongen i sol, och inga ytterkläder, bara tjocka strumpor och en liten halssjal utöver innekläderna. Barnet glatt och mumsandes päronbitar. Mannen förnöjd och med kaffe. 

#46

Kristoffer gjorde så goda kanelbullar idag.

Estrid sa "hej" när hon och Kristoffer kom in i sovrummet (när jag fått 40 minuters sovmorgon - som  låter futtigt men var ljuvligt). Min unge pratar!

Nu sover barnet, mannen sjunger andrabas, jag har satt på musik och tänt ljuslyktorna och har efter besök och umgänge en stund själv.

#45

Estrid och morfar som tittar på skatorna på gården. Hon ser ut att lyssna när han berättar att där flyger skatan, en pinne i näbben, nu bygger de sitt skatbo där de ska lägga sina ägg. 

Och också: att hon säger "dä!" och nu tror jag nog att hon menar "där". Vilket första ord i så fall...

Man kan ju vara säker på att man gör fel, i alla fall.

Apropå bärjackan, och att jag och Kristoffer kånkat runt på barnet även när vi haft besök, och att vi inte har utnyttjat detta tillfälle till barnvakt, och att vi inte haft barnvakt alls än och hon snart är året, och att vi till och med fått frågan "när får man barnvakta då?": känslan av att vara ogin med sin unge. Snål med henne, liksom. Och som att jag försöker hålla henne för mig själv, och skapa en osund bindning, och gud jag vet inte allt.

Samtidigt som jag själv mammadömer de som lämnar sina ungar tidigt och mycket. Tänker "ska man verkligen vara borta hela natten från en sån liten?" etc.

Ja, det går ju inte att göra rätt. I så fall.

Men det är ju knappast som att det skadar barnet att hon sovit varje natt med sin mor sitt första levnadsår. Eller att hon tillbringat varje kväll med någon av sina föräldrar.

Och jag har ju saknat en natts ostörd sömn och en biokväll med Kristoffer så lite. Det har inte varit någon stor uppoffring. Det har egentligen inte varit någon uppoffring alls.

Nu sover i alla fall alla utom jag, endast modern är vaken för att åtnjuta ensamtid, och strax ska jag lägga mig med barnet. Sjas med mig.

#44

I solskenet och blåsten sträcker barnet ur sin lilla hand ur bärjackan; ler när morfar tar den.

#43

Inte förstår barnet riktigt hur man öppnar paket, men hon kan gnaga på böcker och spela xylofon (!) och snurra på kulbanan. 

Och leka tittut med morfar, och krypa bakom Kerstin i soffan, och vara glad, glad unge.  

#42

Lunchade med kiwiungen hos Sanna idag.

Kiwi: vem behöver banan, äpple, andra frukter? Hälsar detta barn.

#41

Ett trevligt besök på Öppna förskolan med sångstund, petande på andra bebisar och fruktmellanmål.

Nu är hon snart för stor för 6-12 månadersgruppen, förresten. Och ja, hon knatar runt inne i cirkeln på sångstunden när 6-månadersungarna sitter stilla i föräldrafamnen, så det låter rimligt. Men ändå konstigt.

#40

Skrattbarnet när jag drog runt hennes leksakslarv runt hennes fötter.

Eller att hon lyckades klättra över spjälsängskanten för första gången idag (hon har aldrig sovit i den, men den står vid dubbelsängens kant och hindrar henne från att ramla ner där). Hon är så stolt när hon klarar saker.

Eller hennes bästa leksaker just nu: skor, pennor, tandborsten. De knatar hon runt med, leksakslådan är oftast orörd.

Eller skrattet när jag välter henne i sängen och kastar mig över henne och blåser på hennes mage.



Jag motiverar mitt återinträde i arbetslivet med att Kristoffer också ska få detta. Få vara med henne på heltid, få vara huvudansvarig, få känna sig som den som har koll. Och eftersom det inte funkar om jag också är hemma, så kan jag ju lika gärna tjäna pengar under tiden.

Jag tror att det ska bli roligt på andra sätt att börja jobba, också, men ovanstående är det som tar mest skruv för mig. Det är Kristoffers tur nu, snart.

Och så lediga onsdagar, lediga onsdagar, lediga onsdagar.

#39

Picknicklunch - årets första. Intogs utanför Orangeriet i Botaniska trädgården. Solvärmen. Lisa. Kristoffer och sovungen, som sedan vaknade glad.

Jag har haft en så utmärkt helg. Det finns så mycket glädjeämnen att jag inte vet var jag ska vända mig.

Och barnet gör saker lite mindre smidiga men också saker roliga och så mycket är sig ändå likt.

#38

En loppislördag med en radio till köket (bättre än den barnet råkade välta i golvet), en rosa kofta till mig och en bultbräda. Två fikor. Blåbärssirap till pannkaksfrukosten.

Och på kvällen: iförd amningsinkompatibel röd klänning intogs meze utan både man och barn.

#37

Besök! Dammsuger lägenhet! Hemgjord lakritsglass!

#36

Att huskuren bröstmjölk i näsan funkar även som vuxen. 

Klagan.

Barnet är snorigt, jag har ont i höger bihåla och Kristoffer har tenta imorgon. Solen skiner visserligen men jag har dåligt samvete för att jag inte orkar gå ut igen. Imorgon får vi besök och här ser ut som kriget. 

Gnäll. 

#35

Långpromenad med sjalbarnet, videkissar och klarblått, svettigt i bärjackan. Först sov hon, sedan var hon tittig, sedan tuggade hon på videkissar. Och jag vet inte hur jag ska övertala mig själv till att börja jobba och sluta gå runt i våren med ungen min. (Jag har ett anställningskontrakt och inget val. Tur det.)

#34

Sjunga kör för Robert Sund, trots skrovlig hals, och bli alldeles glad och varm och lyfta sig i hårrötterna.

Frånvarorapport.

Hej bloggen,

jag skulle vilja skriva mer, men jag har varit hos min syster och åkt tåg och haft förkylt barn.

Och nu borde jag egentligen lägga mig, men nu snarkar i alla fall en liten en i sängen. Hurra!

#33

Hemma. Kristoffer. Allt som är mitt.

#32

Min syster slänger ihop lite bröd när hon har en lucka, medan två av fem barn är på söndagsskola, mellan hockey och ridning och ju-jutsu. Hon är superkvinnan. Vi går ut med hennes minsta och min unge, och Estrid snubblar i sina skor och försöker äta grus och det är vår och sol och vårsol.

#31

Med risk för att vara tjatig, men; barnet och hennes kusin (8 månader äldre) som lyser upp när de får syn på varandra på morgonen.

#30

Barnet och hennes morfar. 

#29

Herregud vad bra det gick att åka tåg. Plockmat på Stockholmståget (majs och avocado mest), glad unge som sov i sele och famn på snabbtåget och sen var det bara lite tåg till och framme. 

Jobbigast var bilturen på typ 15 minuter till slut. Inga bilsemestrar med detta barn på ett tag. 

Och annat.

Snorigt barn. Hes mor med slemhosta. Blåmärke i pannan på barnet. (Hon kan krypa ner från sängen nu, men idag hann hon visst inte. ) Imorgon tåg i fem timmar med någon som inte sitter still längre. Hjälp. 

#28

Fettisdagen. 

(Obs, enbart grädde, inget socker till ungen.)

#27

Idag åt Estrid zucchini med gaffel. En liten bit, men ändå.

#26

Barnet var vaket alldeles för sent igår, men hon var i alla fall glad, och under tiden som hon sprang runt och hojtade i vardagsrummet tryckte jag Kristoffer i hålfötterna i soffan. Bryta loss tid till sådant.

(Också: glad unge som sprang runt på Upplandsmuseet. Mattias Klums bilder (de som inte gav magknip). Semmelfika. Hembakt bröd.)

#25

Barnet sover, mannen är på manskörssjungning, jag stickar sista varven på en kofta till Estrid. Lägenheten är städad och vi hade vänner över på hembakta semlor i eftermiddags. Hoppas nu att barnet sover så att jag hinner klart koftan - heja Estrid!