På bilden undersöker hon paket. (Att öppna får bli nästa födelsedag. Eller jul, förstås.) Annars var födelsedagens höjdpunkt att gå runt på lekplatsen (men det är svårt att gå med skor!), och att äta lasagne till middag.
Mat ja. Man kan inte anklaga det här lilla livet för att vara någon storätare. Lasagne är hennes favoriträtt av lagad mat, och annars gillar hon majs, ärtor, tomat, yoghurt, kiwi, jordnötssmör, riskakor, alla sorters bär och torkad mango. Hon äter andra grejor också, ibland, men inte i någon imponerande mängd. Jag växlar mellan "men barnet, var är proteinerna? och järnet? JÄRNET barnet, min lilla veggounge?" och "äsch, hon växer och utvecklas och ser ut att må bra, och hon äter ju, det är lugnt".
Det barn som inte äter så mycket dricker mer bröstmjölk, lyder djungelordspråket. Och i fredags morse vaknade vi och sysslade plötsligt med långtidsamning. Det påminner intensivt om helt vanlig amning, om någon undrade.
Jag tycker att det är märkligt att det anses länge att amma en 1-åring - hon är ju inte stor. Ja, hon kan uttrycka glädje över brösten, knalla fram till dem och visa att hon vill amma - men det är ju ingen som tycker att det är konstigt eller äckligt när en 1-åring gör samma med en napp eller vällingflaska?
Nåja, den svenska amningsrekommendationen är minst ett år, eller så länge mor och barn vill. Och Estrid vill och jag vill och ingen har sagt något till mig än. (BVC-sköterskan sa "jaså fortfarande? morgon och kväll då?" på 10-månaderskontrollen, och vi ska på årskontroll på onsdag, så då får man väl se...)
Nätterna ammar vi oss också igenom, och det är inga problem; det är när hon vaknar och inte ammar som det är besvärligt, för då måste hon gungas till sömns. Annars kopplar jag bara ihop oss och somnar om. Jag kom på mig själv med att fundera på att sluta att nattamma, för hon är ju stor nog, och sen tänkte jag "men varför då?" och nä. Vi sover bra. Hon dricker mjölk. Laga inte det som inte är trasigt.
Estrids tolfte levnadmånad kom våren. Mellanmål på balkongen, en mamma som äntligen orkade släppa ut barnet på gården lite oftare, fåglar, blommor.
Annars bar vi videungen den här månaden också. Mest sele nuförtiden - eftersom hon oftare vill ner. Fast inomhus bär jag ganska mycket sjal på ryggen, när hon ska sova. När hon somnat till går det oftast att stjälpa ner henne i sängen, amma en slurk och få henne att sova vidare. Hon sover nästan mer om dagarna nu, uppemot tre timmar totalt, men helst inte utan sovsällskap/bärande.
Estrid har fått en cykelsits i 1-årspresent av farmor, som strax ska inköpas, så då får vi se om hon gillar cykel. Det vore praktiskt. Jag saknar att cykla lite. Och nu är gruset bortsopat.
Saker min ettårsunge kan: Gå som om hon aldrig gjort annat. Klättra upp och ner ur soffan. Klättra ner ur sängen (inte upp än). Säga "dä" och "hej" och "ko" (sko) och morra när vi pekar på lejonet i bilderboken. (Säger inte "mamma" eller "pappa" - hon älskar skor mer...). Dansa, gärna till Oh Susanna, men även en del annan musik går bra. Spela på våra läppar, sina egna och få sina spelade på. Klappa händer har hon kunnat innan - men nu har hon fattat vitsen. Och vinkar och pekar gör hon för fulla muggar.
Vi har varit i Småland den här månaden, och träffat kusinerna (roliga! särskilt Ruth, men de andra med!) och morfadern (inte heller dum). Pappa och Kerstin har varit här och gratulerat Estrid också. Och vi har haft Lisa på besök! Annars har det varit mycket vardag, Kristoffer har tentat, vi har varit förkylda och snoriga och hostiga mest hela tiden - mer eller mindre. Men det har varit fint. Och våren har som sagt kommit, det har inte gjort något sämre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar