I fredags var visst sista 100-dagen - och det har jag inte skrivit något om än. Det var sol, det var pastellkofta, det var indisk middag och musikal (Cabaret) på stadsteatern.
Och sen kom jag hem till ett jätteledset barn och en uppgiven barnafader och funderingar på hur vi egentligen gör i det här föräldraskapet. Och den vanliga; vad är hönan och vad är ägget, har vi vant henne vid att ammas/bäras till sömns eller har vi lyssnat på henne, är hon bortskämd eller är vi lyhörda, ja det där.
Det och ett barn som ändå vaknade 05.40 på lördagsmorgonen.
Men det var fint, det andra.
Och sen kom jag hem till ett jätteledset barn och en uppgiven barnafader och funderingar på hur vi egentligen gör i det här föräldraskapet. Och den vanliga; vad är hönan och vad är ägget, har vi vant henne vid att ammas/bäras till sömns eller har vi lyssnat på henne, är hon bortskämd eller är vi lyhörda, ja det där.
Det och ett barn som ändå vaknade 05.40 på lördagsmorgonen.
Men det var fint, det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar