tisdag 20 augusti 2013

Ett inlägg om sömn, som den bebisförälder jag är.

Ja, som rubriken säger. Igår och inatt skrev jag upp klockslag så det stod härliga till, och idag har vi gjort en sömnplan. Gissa om jag känner mig som en förstagångsförälder, men vad fanken, man kan inte veta allt från början, man får prova sig fram, och det här är ett strukturerat sätt att prova sig fram. Och så är det ju smart att ha utgångsvärden.

I morse vaknade jag och tänkte "ja, det här var ju ingen vidare natt". Jag hade vaknat till lite mer än vanligt varje gång, eftersom jag skulle notera tiderna. Sen räknade vi ihop det hela, dagsömn (3 timmar), nattsömn (8 timmar och 15 minuter) och så antalet nattuppvaknanden: 8. Varav två innan jag somnade, i rättvisans namn, men ändå.

Jag är fantastisk på att sova. På att somna om. Och på att vakna och tänka "jamen det var inte så illa".

Just nu håller jag på och plöjer föräldraböcker: "Uppdrag: mamma", "12 steg till ett skönare mammaliv" och allt vad de heter, och alltså: det är ju ett jäkla sömngnällande. "Bebisen vaknar flera gånger varje natt" - ja men vad trodde du, och ungstackarn är bara ett par månader?

En bra sak med "Somna utan gråt" är att den har rimliga förväntningar. Sova hela natten = 5 timmar i sträck. Det har Estrid till och med gjort, en minnesvärd natt för några månader sen. Och det kan hon göra igen. Förhoppningsvis snart.

Men fram tills dess, så känner jag mig som en människa även efter nätter som ovan. Hurra!

Inga kommentarer: