söndag 11 oktober 2015

Två och ett halvt

Estrid 2,5 år: (30 månader!)

Pratar pratar. Har på sistone börjat prata om sig själv som "jag". Fortfarande viss pronomenförvirring dock, ibland säger hon "jag ska hämta den!" när hon vill att Kristoffer eller  jag ska hämta något...

Senaste månaden har hon börjat leka mycket att de olika djuren sover, har födelsedagskalas (många födelsedagar i september!) och går på förskolan. Man hittar små nedbäddade djur här och där.
Annars är hon lite periodare med lekar och leksaker. Älskade Brio-järnvägen i Åshuvud i somras. Gillade mycket att gräva i sanden på stranden. Bygger nu en del Duplo.

Lärde sig åka rutschkana när vi var i pooler och på vattenland. Innan brukade hon glatt klättra upp och sedan stå och tveka lite, släppa förbi andra barn, och till slut klättra ner igen. Nu åker hon! 
Annars i lekplatser gillar hon att gunga på gungdjur, men inte vanliga gungor. Och så gillar hon nog egentligen sandlådan, men eftersom det fortsatt är det tristaste jag vet, brukar jag "glömma" ta med hink och spade ut. (Hon får gräva på förskolan. Mycket bra.) 
Hon kan slå kullerbyttor, och klättra upp på stenar och hoppa ner, och klättra i träd med lite hjälp.

Nu äter hon mycket mat, och sedan ett par månader äter hon mer själv. Det var ju lite knepigare med maten när vi var ute och reste, det är ju inte så konstigt egentligen. Hon blev så glad när vi landade i Åshuvud och var där själva och åt vår "vanliga" mat, gud vad hon slevade i linsgryta då! Just nu tror jag att hon har ngn tillväxtfas, nu äter hon massor. Mest gillar hon grönsaker (broccoli, bönor, majs). Ris, bulgur och pasta funkar alltid. Våra vanliga såser gillar hon också. Ibland tofu, men inte alltid. Tidigare halloumi men inte längre. Pesto!

Älskar glass. Helst chokladglass. Gillar att fika också, men där lämnar hon ofta en bit kaka eller tårta, det gör hon aldrig med glass. Vi försöker att bara äta sånt på helgen. Godis har hon inte börjat med än.
När vi var i England lärde hon sig äta chips, vinägerchips av alla sorter. Kallar nu detta för "kex".
Är annars mycket förtjust i cashewnötter och nu senast pistagenötter. Det äter vi ibland till vardags också. Egentligen finns ju risken för att barn sätter i halsen, men nu tuggar hon superbra.
Jo, och så gillar hon kaffe och te också! Mycket gulligt. När hon får roiboos eller örtte är det ju bara nyttigt, och annars blir det ändå inte några stora mängder.

Ammar: morgon, när vi kommer hem från förskolan, innan middagen, till kvällen, hela natten. Somnar av att amma nu. Rätt mysig nattning: tandborste och nattlinne, läser en eller två böcker medan hon ammar, därefter bara amning i 10-30 minuter (det sistnämnda är rätt segt).
Kruxet är att hon vaknar en eller flera gånger under kvällen, och somnar då bäst på att ammas om. Blir det många gånger ryker mitt tålamod lite. Nattamningen är däremot i regel inget problem, det vaknar ingen av oss så mycket av.
(Och fortfarande har ingen, någonsin, varit otrevlig mot mig för att jag ammat "offentligt". Ammar fortfarande i princip varje gång vi fikar och varje gång vi åker allmänna transportmedel. Har således ammat mig genom Turkiet  (igen) och England sedan sist, utan bekymmer. Vet inte riktigt varför vi inte drabbats av det där skogstokiga amningshatet, men det är ju skönt. Skriver det här som en liten uppmuntran till den som funderar på att amma länge: det behöver inte bli en massa dumma kommentarer, man kan ha tur.)

Estrid har lärt sig att sova på förskolan, med mjukiskatten som finns där. Behöver oftast att någon sitter hos henne och klappar, men inte alltid. Och vissa dagar sover hon inte - men det är ju ganska nytt än.

Hon har blivit mer intresserad av att ha trosor och vi har köpt nya tjusiga, med ugglor och katter och fladdermöss. Detta istället för de tråkiga nyckelpigeblöjorna (vi har Libero, och de roliga fågelblöjorna går alltid åt först. Sen vill Estrid köpa nya blöjor, och sen får vi använda upp nyckelpigeblöjorna med vissa diskussioner...) Hon har ju kunnat springa till pottan för att kissa länge, när hon varit nakenfis, men nu går det bättre och bättre även med kläder. Tror verkligen att förskolan hjälper där, att se att de andra barnen har trosor och går på toa. Övar också på att använda pottan för nummer två, men där behöver hon nästan alltid ha blöja.
Hon har också vaknat med torr nattblöja och gått iväg till pottan det första när hon vaknat ett par morgnar. Imponerande med tanke på nattamningen ovan. Man får väl se hur det går, men jag trodde att nattblöjan skulle hänga kvar länge till, även efter hon blev dagtorr...

Hon är bestämd på vissa saker, typ kläder. Vill helst alltid ha samma fast hon har hela byrån full. Föredrar pärontröjan, båttröjan och tukantröjan. Vägrar jeans. Fick plötsligt för små skor, och de nya vi köpte var "obekväma" (och nästan för små de också) men nu tror jag, ta i trä, att hon accepterat vinterskorna. Det är mycket skönt att Kristoffer klär på henne på morgonen, de brukar av någon anledning enas snabbare om kläderna.
 
Kristoffer och Estrid brukar sitta vid pianot och öva på noterna, "B som i bulle", men hon sjunger fortfarande helt utan melodi. Däremot kan hon hela låttexter, och det snappar hon upp fort. Hon gillar också att hitta på egna sånger, framförallt när hon spelar på gitarren som står i vardagsrummet (då handlar texterna ofta om sånt hon ser: "pianot pianot pianot, soffan soffan soffan") eller när hon sitter i cykelvagnen (då har jag svårt att höra). Hon kan ett par bokstäver och har vid ett tillfälle lyckats skriva ett A (då var hon stolt). Hon räknar till tre och kan säga "två cykelsitsar till och med!", men längre än så har hon inte kommit.
Böcker har vi inte läst så mycket under sommaren (även om pixiboksbunten var med oss överallt), och många gamla favoriter är nu "nä". Hon har inte riktigt lika bra fokus som hon hade i våras heller, men det är väl en träningssak, och det lär ju bli mer bokläsande ju mörkare det är. 
På paddan har vi introducerat henne till Toca kitchen i samband med resandet, och det gillade hon, men det var svårt med motoriken. Mest ville hon mata katten fisk. Hon gillar Bamse-memoryt som finns på morfars padda också, det kopplade hon (men det är svårt att spela riktigt memory). Vi använder framförallt paddan för film: Maru går fortfarande hem, och så Miffy.
Estrid har familjens trevligaste temperament, särskilt om hon får äta och sova i tid. Hon är oftast glad och gillar en massa olika saker, och hon finner sig i nya situationer. (Hela förskolebiten! Bara sådär!) (Och allt vårt resande i somras!) Jag och Kristoffer trotsar värst. Estrid håller också ett öga på oss: "vi har glömt hjälmen" kan hon säga när vi är på väg ut, eller "pappa har inte tagit sina vantar". Hon tycker att det är jobbigt när vi är osams, och blir ledsen när någon är ledsen. Hon kommer gärna med min telefon eller mina nycklar "det här är mammas!" (även om jag inte vill ha dem just då). Ofta vill hon hjälpa till i köket, och när jag lät henne skära tofu för ett tag sen (med en bordskniv) var hon så himla stolt. 

Åh, det är svårt att få ner henne, förstås, det blir bara en massa små fakta. Estrid är en så fin liten person. Och ja, hon är mitt barn, klart jag tycker det. Men hon är ju det.

Inga kommentarer: