Vips så gick dagarna och jag kom inte på något att skriva här och nu är det redan december, långt in i december. Jag äter frukost framför adventsljusstaken med två tända ljus. Ute mornar sig ljuset.
Det närmsta jag kommit att skriva är när jag förtvivlat gärna ville kommentera en debatt om folk som använder svåra ord (för att de vill trycka till andra - eller för att det är en naturlig del av deras vokabulär?) med "ETT ordförråd, EN vokabulär". Kristoffer hindrade mig, och det var väl tur: jag hade lätt placerat mig själv i gruppen "för att trycka till andra". Men å vad det stör mig. För folk med svenska som andraspråk är det ju ett helvete med våra genus, det finns verkligen ingen logik i vad som är en eller ett, men som infödd svensk, som dessutom vill småskryta lite om "jag har ett så stort vokabulär så det bara kommer helt naturligt med begrepp som "diskurs" och "intersektionalitet" " - skämmes, ta mig fan.
Annars: det har flyttat in två katter med hoptryckta nosar till oss. Vi är jourhem åt en katthemsförening, så vi matar och klappar och väntar på att någon annan ska falla för katterna - eller att vi själva ska göra det.
Den ena katten har stamtavla, och där återkommer samma namn på flera positioner: mormors far är också farfars far. Så går det som det går också... De har så kort nos att de bara går runt och nyser. Man behöver torka deras ögon med en bomullstuss varje dag. De kan inte hålla sig själva rena, de måste borstas.
Alltså raskatter. Det är inte riktigt schysst att avla så där. Inte mot katterna.
Sen är de ju jäkligt söta ändå:
Det närmsta jag kommit att skriva är när jag förtvivlat gärna ville kommentera en debatt om folk som använder svåra ord (för att de vill trycka till andra - eller för att det är en naturlig del av deras vokabulär?) med "ETT ordförråd, EN vokabulär". Kristoffer hindrade mig, och det var väl tur: jag hade lätt placerat mig själv i gruppen "för att trycka till andra". Men å vad det stör mig. För folk med svenska som andraspråk är det ju ett helvete med våra genus, det finns verkligen ingen logik i vad som är en eller ett, men som infödd svensk, som dessutom vill småskryta lite om "jag har ett så stort vokabulär så det bara kommer helt naturligt med begrepp som "diskurs" och "intersektionalitet" " - skämmes, ta mig fan.
Annars: det har flyttat in två katter med hoptryckta nosar till oss. Vi är jourhem åt en katthemsförening, så vi matar och klappar och väntar på att någon annan ska falla för katterna - eller att vi själva ska göra det.
Den ena katten har stamtavla, och där återkommer samma namn på flera positioner: mormors far är också farfars far. Så går det som det går också... De har så kort nos att de bara går runt och nyser. Man behöver torka deras ögon med en bomullstuss varje dag. De kan inte hålla sig själva rena, de måste borstas.
Alltså raskatter. Det är inte riktigt schysst att avla så där. Inte mot katterna.
Sen är de ju jäkligt söta ändå:
1 kommentar:
Aw, stackars sötingar. Nä, det är verkligen inte schysst att avla så. Vill bara lägga in en liten notering om att lååångt ifrån alla uppfödare avlar på det sättet, men shame om de som gör det! Våra tre (helt olika) raskatter har inga dubbla namn i stamtavlorna alls. Och har inga särskilda defekter heller, (om man inte räknar lite allmän dumhet emellanåt).
Skicka en kommentar