Vi har en sån där gammaldags adventskalender i år, med glitter och en ängel på framsidan, och bilder bakom luckorna. Till frukost tänder vi det röda datumljuset, och när det brunnit ner till morgondagens datum (det är ett föredömligt smalt ljus) öppnar vi dagens lucka. Sedan sitter Estrid kvar i knäet och tittar i samtliga öppnade luckor, innan vi hänger upp kalendern på väggen igen.
För säkerhets skull frågor hon "lucka?" emellanåt under dagen, men köper "nej, imorgon öppnar vi nästa!".
Det är en så mysig liten ritual. Jag tycker inte att julen är just barnens högtid, den är väl allas som vill, men det är fint att få komma in i det långsamma, stillsamma, storögda. Att räven som sover bakom första luckan räcker, att det inte handlar om klappfrossa eller chokladkalender.
Adventskalendern, de levande ljusen och pepparkakorna är nog Estrids adventsfavoriter så här långt. Jag lägger till knäcken för egen del, den har hon inte fått smaka än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar