Pragresan.

Vi var i Prag, nu är vi hemma. Båda bra.

Det var roligt att resa med Estrid. Och en smula utmattande ibland, också. Men mest roligt. Jag hade oroat mig lite innan, tänkt att vi tog oss vatten över huvudet, men det var i onödan.

Hon är ju i allmänhet glad och förnöjsam, vår unge. Och gillar när vi gör saker ihop, även om vi gör dem i Tjeckien.

Estrids bästa i Prag:

- Åka spårvagn. Hon fick ett helt eget säte, när det var tomt på vagnen. Lycklig unge.

- Mata svanar. Vi gick till samma ställe två dagar i rad, andra dagen med en limpa avsedd för ändamålet. Svanarna var längre än Estrid, med sina långa halsar. 

- Fika på Café Savoy. Estrid fick en liten sitsförhöjning i grön plast som hon omedelbart kallade pulka, fick papper och kritor, samt gick därifrån med två vita Ikea-möss i stället för en. Ja, och så slök hon halva våra bakelser också.

- Äta ägg. Knepet för att komma iväg till frukosten var att locka Estrid med detta. "Äta ägg", upprepade hon glatt och tog på strumpor, gick i trappor och gick med på det mesta. 

- Åka hiss. Vårt hotell hade en snabb hiss med glasväggar, och Estrid fick trycka på knappen. 

Mina bästa i Prag:

- Karlsbron sista kvällen, när solen gick ner över Vltava och det var så romantiskt ljus.

- Restaurangen Lehka Hlava (och systerrestaurangen Maitrea). Långa menyer med bara vegetarisk mat, all mat vi beställde var god, trevlig stämning, centralt belägna. Särskilt plus för den grillade getosten med potatisgratäng.

- St Vitas-katedralen, med sina målade glasfönster (och sin rymd),

- Svanmatningen. Ja, jag är trettioett år gammal, men man kan väl få ha lite enkla nöjen ändå? Särskilt när man har ett barn som ursäkt?

- Skulpturparken utanför Museum Kampa. En fin liten konstdos, bara sådär när vi gick längs floden.

-Tvorog-bulle (rysk nostalgi, och nom nom!).

Ett särskilt tack till amningen (som gjorde alla restaurangbesök enklare (Estrid fick förrätt medan jag fick läsa menyn) och flygresorna med för den delen) och bärselen (smidigheten!). 

Det vore en helt annan resa att åka utan barn, äta trerättersmiddag utan någon som klättrar under bordet, gå på klassiska konserter och kanske ett par museum. Den resan vill jag också göra, någon gång. Men det här var en fin resa, i sin alldeles egna rätt.

Vi tog en massa fina bilder, och inlägget skulle vara roligare med dem, men jag vill skriva nu, medan jag minns och så att det blir av. Avslutar i alla fall med en bild på barnet, mannen, bärselen och slottet.

Hej från Karlsbron!