Igår var vi ute för länge med trött barn, som spillde varm choklad över hela sig och inte tyckte om att det blåste (jag tror att hon kommer uppskatta våren, man kan för all del inte bygga snögubbar men det är väl mest det hon gillar med vintern), och fy vad jobbigt livet var för henne då. Stövlarna satt fel och vi sjöng fel sånger och hon ville mest bara sova där på ryggen men det gick inte riktigt när jag plumsade i skaren.
Att då komma ihåg, igen, att Estrid gör så gott hon kan, och att det är vårt ansvar att planera så att det funkar med mat och sömn.
Nåja, sedan somnade hon i cykelvagnen och sov en timme, och vi åt picknicklunch vid Fyrisån, och Estrid vaknade god och glad och åt lite macka.
Hon är inte svår. Hon är mest glad. Hon gillar mycket saker. Men hon måste ju få schyssta förutsättningar.
Hoppas på att hon kan bli ett vintersportbarn med dem. Och man kanske skulle haft en skidpulka? Men nu är det ljust klockan fem och det droppar från taken och som sagt, redan fantiserar jag lite om våren. Att inte ta på ytterkläder, bara gå ner på gården.
(Annars längtar jag inte särskilt efter våren. Den kommer. Det är fint nu. Tjockt med snö och ändå lite ljusare dagar. Och semlor. Snön är finare med en semla i magen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar