Ur fader vår, senaste översättningen:
- Och utsätt oss inte för prövning,
- utan rädda oss från det onda.
- och inled oss icke i frestelse,
- utan fräls oss ifrån ondo.
"Grundtextens grekiska ord πειρασμός (peirasmos) kan översättas med prövning likaväl som frestelse" berättar Wikipedia, men som vissa saker ser ut i mitt liv just nu så är jag mycket benägen att tro att Gud snarare lystrar till 1917 års bön.
Nåväl, prövningar ska väl vara karaktärsdanande och få sin lön så småningom. Och
som din dag så skall din kraft ock vara.
Men jag hoppas på att nästa år blir mjukare mot mig.
(Jag har funderat över varför jag hade så mycket läsare och kommentarer där i början av min internetdagbokskarriär. Jag var bättre på att uppdatera ofta, och jag skrev kanske bättre också, just därför (vanan!), och så fanns det mindre utbud = mindre konkurrens. Samt att jag var mycket mer öppen med mig själv. Nu inte, det är en lättnad i det. Jag tänker fortfarande ibland att jag ska berätta allt, jag gör en lista i huvudet, men sen hejdar jag mig när jag väl sitter här. Det är bra, det är det. Men jag börjar mer och mer fundera på om skrivandet, om jag någonsin varit bra på det, om det bara var att jag ägnade mycket tid åt det och hade ett köttigt hjärta att fläka ut och att ingen hade något bättre för sig än att läsa. Vad man egentligen kan, är bra på.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar