är den bästa opmössan! Så här snygg är man i den. Också på bilden: blå operationsmjukiskläder (helsköna!) under en vit läkarrock (föredömligt, när man är utanför op). I bakgrunden: unisexomklädningsrummet (värsta Ally McBeal....) med läckra orangea skåp.
Igår gick jag med narkosjouren. Det började lite långsamt men slutade med ett kejsarsnitt, och det var helt häftigt och gjorde mig fortplantningssugen. Och sugen på att få skära upp en livmoder... Samt att jag nästan började gråta när barnet kom fram.
Gick från sjukan 00.25, kom hem (jäkla cykelpunktering, men nu är den lagad) 01.10, gick upp kvart i sju idag.
Annars var gårdagens händelser ännu en schysst opstart med den finaste av tyska thoraxnarkosläkare och en nålsättning för CVK. Jag har stuckit nålar i en människas hals, precis jämte pulsådern. Det gick fint, den finaste finska thoraxnarkosläkaren handledde mig, även lite lagom rent handgripligen.
Samt, mycket märkligt, en medelålders läkare som kände igen mig från att vi åkt samma hiss i tisdags, en (1) gång, sa att han noterat att jag var så "glad och vacker" och hjälpte mig hitta till anestesiexpeditionen där jag skulle hitta jouren. Perplex är bara förnamnet.
Men anestesiolog (=narkosläkare) är fortfarande med på listan över tänkbara specialiteter, i alla fall. Fint liv. Jag undrar hur jag ska kunna välja bort att söva folk, sy i folk, psyk, frakturer eller autoimmuna sjukdomar, vilket är mina favoritsaker hitillls. Men när det är på det hållet, att ha svårt att välja bort istället för att välja till, är det trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar