Bra så.

Gud stryker en över håret, säger "nu mitt barn ska jag ge dig något", och så får man en lång promenad i majkvällens vackraste med samtal om tänkandet, det gudomliga, vad man vill med livet, abort, grekiska gudar och smågodis, och så kommer man hem med kalla händer och gör sig en kopp te, och ens kombo har gjort kladdkaka som man får ta av. Man har pluggat ganska bra under dagen och man är skönt trött i kroppen, och man säger till Gud att "tack, det var kanske precis vad jag behövde" och Gud drar åter sin hand över ens hår och säger "jag som rannsakar ditt hjärta och dina njurar, jag vet vad du behöver".

Och det är bra så.