Samtidigt som jag börjar tycka om yogan även före passet och inte bara efter, och samtidigt som jag börjar få till det med regelbundenheten - då börjar det lossna. Då når hälarna golvet i hunden (se figur 1). Då kommer jag nästan upp i huvudstående. Då kan jag knyta in mig och ihop mig.
Man kan ju fundera på vad som är hönan och vad som är ägget.
Man kan också passa på att glädjas åt de sakta ökande armmusklerna och åt att spänningshuvudvärken kommer allt glesare. Och försöka komma ihåg det här tills den dagen då en förkylning, en stress eller bara några dåliga dagar får flytet att kännas långt borta.
Figur 1
Detta inlägg kräver en figur 2, så då tar vi en sådan. Mycket gott te (figur 2), ekologiskt och grant. De har så himla fina förpackningar, Clipper, men jag har nog teköpstopp, tills det finns tomma teburkar i hyllan igen...
Figur 2
(Jag skriver mig fram mot mer stringens, vi får ge det lite tid.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar