För mig blir det en påminnelse om att mycket är annorlunda med ett barn, men inte så mycket som jag trodde. Det är jobbigt att sova dåligt (de senaste två nätterna sämre än vanligt), men inte så farligt ändå. Jag är låst i viss mån: men barnet kan följa på inspektion av skogstillväxten, och på fika, och på loppis, och på en filt på gräsmattan.
Jag tror hela tiden att det blir värre sen. Sen, när vi båda jobbar heltid och hon går på dagis; det är mitt senaste.
Men det kanske är så här det är: ibland jobbigt, ibland svinjobbigt, ibland som innan hon fanns; och oftast rätt bra ändå.
Om jag skulle försöka tro det istället för att det blir värre sen.
1 kommentar:
Jag tyckte också att det var enklare än väntat att få barn. Ogillade när jag kände mig låst men så fort vi fick till delflaskmatning kändes det mycket bättre. Å så var det inte så jobbigt å vi fick till nätterna bättre än många efter ett tag.
Å sen boom! Det där att just vara två heltidsarbetande som ska sköta sina jobb, VAB, laga mat å ha dåligt samvete för barnet som uppenbarligen inte trivs hundra på förskolan. Usch vad jag inte gillar det. Det har blivit bättre igen. Men inte riktigt så som jag skulle vilja.
Hoppas ni slipper få det så. Det jag tror på för egen del skulle varit en längre infasning med korta förskoledagar istället för att vi väntade helt å hållet så länge. Men det är så klart olika för olika barn!
Skicka en kommentar