Fyramånadersdagen råkade också inträffa i Bräkne-Hoby. Estrid har tillbringat en rejäl stund både igår och idag på en filt under den jättestora eken.
Det nya nu är att hon har blivit lite intresserad av att stå, om än med rejäl stöttning. Det har pågått kanske senaste veckan. Och så är hon allt stadigare i sittandet, och om man bara pallar upp henne med massor av kuddar kan hon sitta själv en stund. Sitter hon i knäet kan hon försöka luta sig framåt. Nacken är stadig så länge hon inte är trött. Hon gillar att sitta i babyskyddet (och det går oftast bra att äta, både jag och Kristoffer på en gång!). När vi kommer hem blir det nya tag med babysittern.
Pratig är hon fortfarande, men nu lite mer knarrande. Leendena blir bara fler. Kristoffer påstår att hon ler mer mot mig än mot andra nu, att han kan se en skillnad.
Nattningarna har blivit knepigare: mest vill Estrid sova med någon intill (men nu ikväll lyckades jag slinka upp!). Kristoffers gung fungerar sämre än tidigare. Sjalen kan fungera men bäst när man promenerar. På nätterna sover hon oftast bra, med matpaus 2-3 gånger per natt. Det är mer sällan hon somnar om på morgonen nuförtiden, tyvärr. Men även om jag inte sovit mer än 5 timmar i sträck de senaste 4 månaderna, och de flesta nätter snarare 3 eller 4 timmar, så känns det inte som ett problem. Det hjälper ju att jag är ledig och inte har tider att passa och att hon är i många andra famnar, framförallt Kristoffers men även diverse släktingars.
Den här månaden har Estrid allra mest varit i Åshuvud, men även Värnamo och så Bräkne-Hoby då. Hon har åkt roddbåt och kanot (och dessutom ammat i kanoten), och doppat fötterna i Möckeln (för kallt!). Och så har hon blivit döpt. I samband med dopet framkom att "I denna ljuva sommartid" är Estrids favoritpsalm (så här långt). Förutom sång gillar hon kalimba - och när man visslar.
Jag tycker fortfarande att hon är en smidig bebis, och det är först sedan det slår mig att hon numera helst bara sover dagtid i sjal eller med sängsällskap, och att nattningen är en procedur som tar minst en halvtimme (en bra dag). Men hon är god och glad dessemellan, och dessutom tror jag att jag mår mycket bättre av att tycka att allt är rätt bra än att samla på svårigheter.
Det var länge sedan vi vägde henne, så här på resande fot, men numera drar hon oftast 62 i kläder, och hon känns fortsatt allt tyngre i armarna. Idag provade vi ryggknyt med bärsjalen men det var ingen hit, så än så länge blir det nog mage ett tag till.
Det känns fortfarande märkligt att hon är min bebis ibland, fast det kändes också märkligt att lämna henne med min pappa och smyga och bada med Kristoffer. Just nu känns det inte alls viktigt att kunna vara ifrån henne längre än någon timme, men det kanske det gör när jag är i Uppsala igen.
Det är en härlig sommar, och jag är glad att få ha den med min lilla familj, och med min större familj ibland också.
Det nya nu är att hon har blivit lite intresserad av att stå, om än med rejäl stöttning. Det har pågått kanske senaste veckan. Och så är hon allt stadigare i sittandet, och om man bara pallar upp henne med massor av kuddar kan hon sitta själv en stund. Sitter hon i knäet kan hon försöka luta sig framåt. Nacken är stadig så länge hon inte är trött. Hon gillar att sitta i babyskyddet (och det går oftast bra att äta, både jag och Kristoffer på en gång!). När vi kommer hem blir det nya tag med babysittern.
Pratig är hon fortfarande, men nu lite mer knarrande. Leendena blir bara fler. Kristoffer påstår att hon ler mer mot mig än mot andra nu, att han kan se en skillnad.
Nattningarna har blivit knepigare: mest vill Estrid sova med någon intill (men nu ikväll lyckades jag slinka upp!). Kristoffers gung fungerar sämre än tidigare. Sjalen kan fungera men bäst när man promenerar. På nätterna sover hon oftast bra, med matpaus 2-3 gånger per natt. Det är mer sällan hon somnar om på morgonen nuförtiden, tyvärr. Men även om jag inte sovit mer än 5 timmar i sträck de senaste 4 månaderna, och de flesta nätter snarare 3 eller 4 timmar, så känns det inte som ett problem. Det hjälper ju att jag är ledig och inte har tider att passa och att hon är i många andra famnar, framförallt Kristoffers men även diverse släktingars.
Den här månaden har Estrid allra mest varit i Åshuvud, men även Värnamo och så Bräkne-Hoby då. Hon har åkt roddbåt och kanot (och dessutom ammat i kanoten), och doppat fötterna i Möckeln (för kallt!). Och så har hon blivit döpt. I samband med dopet framkom att "I denna ljuva sommartid" är Estrids favoritpsalm (så här långt). Förutom sång gillar hon kalimba - och när man visslar.
Jag tycker fortfarande att hon är en smidig bebis, och det är först sedan det slår mig att hon numera helst bara sover dagtid i sjal eller med sängsällskap, och att nattningen är en procedur som tar minst en halvtimme (en bra dag). Men hon är god och glad dessemellan, och dessutom tror jag att jag mår mycket bättre av att tycka att allt är rätt bra än att samla på svårigheter.
Det var länge sedan vi vägde henne, så här på resande fot, men numera drar hon oftast 62 i kläder, och hon känns fortsatt allt tyngre i armarna. Idag provade vi ryggknyt med bärsjalen men det var ingen hit, så än så länge blir det nog mage ett tag till.
Det känns fortfarande märkligt att hon är min bebis ibland, fast det kändes också märkligt att lämna henne med min pappa och smyga och bada med Kristoffer. Just nu känns det inte alls viktigt att kunna vara ifrån henne längre än någon timme, men det kanske det gör när jag är i Uppsala igen.
Det är en härlig sommar, och jag är glad att få ha den med min lilla familj, och med min större familj ibland också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar