Bebisen (snart ska hon ha ett namn!) har blivit sämre på att somna. Blinkar till vid bröstet men vaknar igen. Blundar en stund i famnen men inte mer. Gråter och är arg och trött. Argh.
Inte hela tiden, i skrivande stund snarkar hon på magen, men minst någon gång om dagen. Och det är en lite oroande trend.
Men nätterna är fortsatt bra.
Storasyster kämpar på. Väljer bebisens kläder och har börjat klä på henne. Gör en del uppmärksamhetssökande grejer, spottar och ropar Karin! och Kristoffer! tusen gånger. Jag skäller mer än jag skulle vilja men blir så arg i stunden. Men hon är ju så liten, och hon måste ju få kommunicera "nu behöver jag er mer" på något jäkla vänster.
Hon har börjat amma mer och mer, också. Vi går väl se om det hjälper mot syskonsvartsjuka (det kanske vore värre annars?)
Vi slutade i somras, under mitten av graviditeten, för att det gjorde ont på mig. Och hon lärde dig somna utan amning, och det var skönt. Men vi så att mjölken kommer tillbaka när bebisen kommer, och Estrid konstaterade att hon och bebisen skulle kunna amma på varsitt bröst. Så det gör de ibland. Dock inte helt lätt med den lilla nyfödda rangliga, det blir en del "akta!". Så ibland ammar jag bara E. 14 kg treåring känns väldigt stort i famnen jämfört med 4 kg bebis.
Ja, vi har varit på BVC också, och hon går upp fint i vikt och växer, och jag har inte sagt vad jag jobbar med och gud vad råd man får. Jag sa ingenting när vi pratade om "sover säkrast på rygg", bara "jo vi sover bra". Sköterskan var positiv till själen och trevlig, och det blir nog bra.
Lustig blandning av att allt rullar på och "herregud vi har två barn". En familj på fyra. Vilken grej.
Inte hela tiden, i skrivande stund snarkar hon på magen, men minst någon gång om dagen. Och det är en lite oroande trend.
Men nätterna är fortsatt bra.
Storasyster kämpar på. Väljer bebisens kläder och har börjat klä på henne. Gör en del uppmärksamhetssökande grejer, spottar och ropar Karin! och Kristoffer! tusen gånger. Jag skäller mer än jag skulle vilja men blir så arg i stunden. Men hon är ju så liten, och hon måste ju få kommunicera "nu behöver jag er mer" på något jäkla vänster.
Hon har börjat amma mer och mer, också. Vi går väl se om det hjälper mot syskonsvartsjuka (det kanske vore värre annars?)
Vi slutade i somras, under mitten av graviditeten, för att det gjorde ont på mig. Och hon lärde dig somna utan amning, och det var skönt. Men vi så att mjölken kommer tillbaka när bebisen kommer, och Estrid konstaterade att hon och bebisen skulle kunna amma på varsitt bröst. Så det gör de ibland. Dock inte helt lätt med den lilla nyfödda rangliga, det blir en del "akta!". Så ibland ammar jag bara E. 14 kg treåring känns väldigt stort i famnen jämfört med 4 kg bebis.
Ja, vi har varit på BVC också, och hon går upp fint i vikt och växer, och jag har inte sagt vad jag jobbar med och gud vad råd man får. Jag sa ingenting när vi pratade om "sover säkrast på rygg", bara "jo vi sover bra". Sköterskan var positiv till själen och trevlig, och det blir nog bra.
Lustig blandning av att allt rullar på och "herregud vi har två barn". En familj på fyra. Vilken grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar