Glädjeämnen och fröjder.

Oxford var lovely på alla sätt och vis. Bilder kommer så småningom. Jag vill gå på ett gammalt engelskt college, sova i en 1700-talsbyggnad, strosa bland påskliljor och lysande grönt gräs, tävla i rodd och lyssna på söt engelsk dialekt. I brist på bättre är jag i Falun, på patienthotellet Ängsklockan, och försöker lära mig saker om ortopedi. Men det är helt okej, det med.

(Mitt mjuka hjärta för töntiga gamla akademiska traditioner är nu som det är. Jämför känslan för manskör.)

Jag har vunnit en novelltävling som ordnats av Akademiska sjukhuset. Ikväll var det prisutdelning. Jag var inte där, ety jag var i Falun. Det var lite bittert, ett ögonblick i berömmelsen, men å andra sidan: Jag Vann. Mitt skrivarsjälvförtroende dansar rumba, och tycker att det här sannerligen var vad det behövde.

Jag är lite bra. Den där novellen, hopskriven på jävlar anamma en vecka innan datum för sista inlämning, var lite bra.
Eller, till och med Bäst av de tävlande. Hur många det nu var. Och vilken kvalitet det var på det. och så vidare. Men så ska jag inte hålla på.

Jag är glad, i alla fall, fattas bara annat.

Och det var vad jag hade på hjärtat idag.