Propofol att drömma en dröm på.

Anestesin: både "giv mig propofol och en säng och låt mig slippa allt annat" och "men det här är ju roooooligt!" Det senare överväger faktiskt.

Men hur förklarar man för en civilperson glädjen i att köra in ett böjt metallblad i en sövd persons mun, trycka undan tungan och köra ner en liten slang hela vägen ner i luftstrupen, utan att framstå som skvatt galen?
(Min andra intubation för dagen gick helt bra och jag såg precis vad jag gjorde och det är kul då, på allvar.)

I sommar jobbar jag som undersköterska på akuten på Akademiska, så att ni vet vad ni ger er in på om ni blir akut sjuka. Det ska blir roligt, jag är peppad. Dessutom har jag lyckats slingra mig ur min plan B, så nu är det bara bra.

Nu: dags att lämna in cykel. Punka imorse på vägen till sjukan. Men hann i tid gjorde jag, heja.
Surt dock att cykeln passar på nu, när jag har Ont utav helsike i min stukade fot och börjat fundera på hur jag ska få en ortoped att klämma lite på den, om det är något brutet trots allt. Jag skulle passat på förra veckan. Det ante mig.

Och, just det. Propofol: intravenöst narkosmedel.