sjunger Loney dear, och jag svarar nej, men berätta för mig,
för just den frasen är ett helt perfekt musikaliskt ögonblick. Ni måste lyssna. Låten heter "I was only going out", och ni får välja själva vilken ståndpunkt ni tar vad det gäller fildelning och sånt.
Idag var solen varm mot min svarta kappärm när jag cyklade hem klockan 11.45. Det är våren, och det är precis lagom. Det snöar fortfarande vinter, och det är fortfarande februari, men det finns värme och det finns att det kommer en sommar till den blommiga klänningen och de röda skorna. För mig räcker det så.
Idag har jag haft kandidatmottagning, kokat kikärter, tvättat, gjort broccolisoppa, bakat bröd och kolakakor samt (kors i tak) pluggat en liten smula ögon. Och läst vidare i min skönlitterära bok. Jag var bara tvungen att skryta lite, ni vet hur det är.
Jag skriver inget som inte är den här bloggen eller en ensam pappersdagbokstext. Det får väl vara så, det kommer sig säkert åter. Allt går i perioder, och jag ska börja med ordkvot snart igen men man måste ju ha något att ordkvota på.
Å andra sidan läste jag Tranströmer igen i förrgår och tänkte "jo, men det här är ju bra grejer, är det ju". Det var väl ett par månader sedan sist, med Tranströmer. Något kommer, något går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar