Kommer ut från en bra ögonföreläsning och himlen har plötsligt blivit alldeles klarblå. Jag hade tänkt äta matlådelunch och sätta mig på biblioteket och plugga, men det här är februarivåren och det finns inga ursäkter. Jag går från ingång 85 till kolonilotterna och Sten Sture-monumentet, och jag älskar älskar den här stan och solbelysta snötallar. En stund sitter jag på monumentets sockel och blundar mot det solvarma (värmen!), och på vägen tillbaka kramar jag en av tallarna, och den är skrovlig och fast under kinden.
Jag är så glad åt att jag får detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar