Bemärkelsedag

Idag fyller mannen i mitt liv 30 år, och jag har fått överösa med presenter (en sjuåttanio stycken, fast av varierande kaliber) och avslöja alla mina hemlisar. Och göra födelsedagsfrukost! En liten missräkning i den senare var att Estrid lessnade lite för tidigt, och fick avlämnas skrikande hos födelsedagsbarnet medan jag raskt slog in de sista paketerna, gräddade amerikanska pannkakor, bryggde te och klickade lite grädde på det nybakade chokladmuffinet.

Vi har ägnat dagen åt att mala och brygga kaffe (han), massera lite rygg (jag) och gå en solpromenad till Botaniska (båda). Och så en baklängesmiddag som började med en överraskningsglasstårta och slutade med soppa med lyxbröd från Bondens marknad.

Nu sover barnet, Kristoffer sjunger i sin manliga kör och jag dricker blåbärste. Har nu lovat mig själv att bara köpa ekologiskt/rättvisemärkt te; det finns ju femtioelva sorter, det är inte så mycket dyrare och någon ordning får det vara. Utanför en fin kvällshimmel.

Och idag stod vi i Tropiska växthuset och tittade på Victorianäckrosens blomma och det vill jag alltid, alltid minnas. Blomman och de stora bladen och min man som bar vår dotter på magen i bärselen. Vi höll händer. Luften var fuktig av små vattendroppar. Jag hade min sista överraskning i ryggsäcken, mellan extrablöjor och leksaker, och var lite pirrig av den. Och vi hade aldrig sett Victorianäckrosen blomma innan; varken jag eller Kristoffer eller Estrid.