Och så har hon börjat dissa babygymmet. Varför ligga där när man kan stå och gå?
(Naturlig utveckling - men lite opraktiskt...)
Själv behövde jag dryga sex månader innan jag satt utan stöd, och tretton månader innan jag gick. Hon går ju förstås inte själv än, Estrid, långt därifrån, men i den här takten tror jag nog att hon gör som far sin och går innan året.
Det här är det roligaste som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar