För att det är så roligt att kunna titta tillbaka. Och för att det är
rätt roligt att skriva också. Och för att det händer massor av grejer
fortfarande, att det är stor skillnad på ungen på en månad.
Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.
Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)
Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice
Den sjätte tanden (den
fjärde i överkäken) är på väg ut. Hon ser lite rundare ut igen, tycker
jag, och hon har kvar en hel del veck. (Älska vecken.)
Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.
Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.
Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.
Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)
Fick den här bilden till jobbet, tappade lite (lite) fokus. Gulle.
Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice
Kalasbarnet åt mest frukt på ettårskalaset.
Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.
Utmärkt väder för gräshäng i Håga den här månaden!
Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.
Ja och så ska jag väl ändå nämna att Estrid var utomlands för tredje gången. Helsingforsresan var kall men fin, och det var roligt att göra familjeutflykt. Åka färja med litet barn - så himla smidigt. Bara att låta henne larva runt i korridorerna och flirta med finska damer.
Hjärtebarnet mitt. (Och mina lediga onsdagar kan nog vara ett mina absolut bästa beslut, känner jag starkt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar