En månad

Hej Märit, nu är du en månad och fem dagar. (Det är hårt att vara det andra barnet.) Du växer fort och läkaren som undersökte dig på din månadskontroll var imponerad av dina runda kinder och dina starka muskler. Nu kanske du börjar lämna bebisdragen och ser mer ut som dig själv, och din storasyster tycker du är gullig. Du började le när du var ganska precis fyra veckor, på måndagen där. Men det blir mer och mer av det.

Du var 55 cm lång (men vissa kläder i 50 har du fortfarande) och vägde 4730 gram - plus ett kilo den födseln. 

Det var svårt att bestämma ett namn till dig. Vi sköt på det de första dagarna när pappa och Estrid var sjuka, och sen hade det plötsligt gått flera veckor. Men nu heter du Märit Selma, och snart ska vi bestämma ditt tredjenamn också.

Du har ganska tydlig rytm, fast du är så liten. Sover bra på nätterna och vaknar mest bara för att amma. Antalet gånger du varit vaken ändå kan räknas på ena handens fingrar, och då har du varit vaken men inte ledsen. Jag vet inte riktigt hur många amningstillfällen det blir på en natt, så pass mycket sover jag.

Sen är du vaken en sväng efter frukost, och sover bra mitt på dagen. I lördags sov du mellan 11 och 15.30 i vagnen, med små matstopp på Norrlands lördagsfika och Pelle Svanslös lekplats. Sen blir kvällarna oroligare och ledsnare, ibland i alla fall. Ibland sover du mest då också, då är vi tacksamma.

Du är nöjd i vagnen och oftast i sjalen med. Du ammar mindre än din syster, det verkar som att du blir mätt snabbt. Du går upp bra i vikt, så du får vad du behöver. Du får mindre beundran och fascination men du har två coolare föräldrar, och en storasyster som gillar dig mer och mer. För och nackdelar.

Din morfar, Kerstin, morbror, moster och dina minsta kusiner har hälsat på. "En liten" sa Hilma, och kungspudeln Cosmo ville slicka på dig hela tiden. Du har fått en massa fina presenter och när du tycker att dina päron är knäppa och syrran hopplös finns det andra människor för dig. 

Lilla bebisen.

Tandem och sömn.

Bebisen (snart ska hon ha ett namn!) har blivit sämre på att somna. Blinkar till vid bröstet men vaknar igen. Blundar en stund i famnen men inte mer. Gråter och är arg och trött. Argh.

Inte hela tiden, i skrivande stund snarkar hon på magen, men minst någon gång om dagen. Och det är en lite oroande trend.

Men nätterna är fortsatt bra.

Storasyster kämpar på. Väljer bebisens kläder och har börjat klä på henne. Gör en del uppmärksamhetssökande grejer, spottar och ropar Karin! och Kristoffer! tusen gånger. Jag skäller mer än jag skulle vilja men blir så arg i stunden. Men hon är ju så liten, och hon måste ju få kommunicera "nu behöver jag er mer" på något jäkla vänster.

Hon har börjat amma mer och mer, också. Vi går väl se om det hjälper mot syskonsvartsjuka (det kanske vore värre annars?)
Vi slutade i somras, under mitten av graviditeten, för att det gjorde ont på mig. Och hon lärde dig somna utan amning, och det var skönt. Men vi så att mjölken kommer tillbaka när bebisen kommer, och Estrid konstaterade att hon och bebisen skulle kunna amma på varsitt bröst. Så det gör de ibland. Dock inte helt lätt med den lilla nyfödda rangliga, det blir en del "akta!". Så ibland ammar jag bara E. 14 kg treåring känns väldigt stort i famnen jämfört med 4 kg bebis.

Ja, vi har varit på BVC också, och hon går upp fint i vikt och växer, och jag har inte sagt vad jag jobbar med och gud vad råd man får. Jag sa ingenting när vi pratade om "sover säkrast på rygg", bara "jo vi sover bra". Sköterskan var positiv till själen och trevlig, och det blir nog bra.

Lustig blandning av att allt rullar på och "herregud vi har två barn". En familj på fyra. Vilken grej.

Rapport från soffan.

Bebisen sover på mig och jag har inte klätt på mig eller diskat frukostdisken. Estrid har varit hemma sjuk tre dagar, och jag har varit riktig tvåbarnsmamma. Alltså känns det märkligt stilla nu.
Fördelen är att jag kan sova när bebis sover- satsar på det i eftermiddag. Igår somnade jag när jag läste för Estrid. Jag skulle bara blunda lite mellan varje sida...
Nackdelen är att Estrid inte ville gå i morse, klagade på ont i magen och sådär i allmänhet. Så att vi till slut frågade rakt ut och jo, hon ville hellre vara hemma. Vi som mest sitter i soffan, låser böcker och lyssnar på musik, och så säger jag "vänta lite Estrid" femtio gånger om dagen. Igår bakade vi kakor när bebisen sov en stund själv, och var ute en timme på förmiddagen, men ja...
Och så debatterar vi paddan och film och spel. Igår var det spel och filmfritt, det är lättare, då blir det inte jobbigt att sluta iaf.

Bebisen sover för övrigt egentligen fantastiskt, ta i trä. Jag lever farligt och har henne dockad mot kroppen hela natten. Hon har inte rullat över på mage än - jag ligger ju ivägen. Jag vet vad socialstyrelsen rekommenderar men jag tror fan inte på att det är någon större riskökning för plötslig spädbarnsdöd i praktiken. Och vi sover 23-07 (ibland 08) med bara små uppvak för amning och sidbyte.
Inatt råkade dock någon vara vaken och pigg mellan 04 och 05. Gäsp. Så tupplur ftw. Men det var ett undantag. Heja sömnen.

Lillasyster blir ledsen när hon är trött men är annars gladlynt. Blir mer och mer vaken. Är stak i nacken när jag bär. Trivs i trikåsjal och Manduca. Har såna kinder, herregud.