Helt kort:
att plötsligt öppnar sig medvetandet som ett fält och det ryms så jäkla mycket i en, när man är människa, har ni tänkt på det? När jag släpper stadigoron blommar det av bilder och fantasier och magpirr och små vardagliga men annorlunda tankar. Den här känslan av att tänka en tanke som inte är nött, av att det oerhörda i människosjälen är också i mig, den känslan.
Att svindla lite inför sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar