Flaming swords may guard the garden of Eden.

Jag funderar över om mitt rika inre liv bara ger det intrycket när man jämför det med mitt något passiva yttre liv. Eller om det är någon sorts kompensationsmekanism, att jag har en massa tid/energi över och ägnar den åt att konstruera fyrverkerier och trädgårdar och timtal av snöblandat regn inuti, stora känslor för de vardagliga småhändelserna.

Jag vet inte. Det är mycket inom just nu, det är det. Kanske är det våren, de tydliga känslorna, upplevelsen av att det inre rummet vidgats, i alla riktningar. Stor glädje, framförallt i början av veckan, men nu senast en stor, svidande känsla.
Som en tonåring: allt som känns känns mycket.

Ändå, det är en känsla av att vara vid liv, något intensivt.

Jag längtar efter ett rödvinssamtal. Efter att sitta vaken tills det är nattmörker utanför fönstret och prata om stora saker. Om drömmar, om längtan, om uttryck, om konst, om vad man vill med sitt liv. Att prata om mindre konkreta saker, att prata principer. Och att berätta små personliga saker, minnen, att prata om det som är inom.
Hur får man tag i ett sånt?


Om det konkreta livet: fyra dagar ortopediundervisning i Uppsala nu. Sedan Småland, sedan tillbaka hit, sedan Oxford (tiddeli!), sedan tre veckor i Falun med benbrott och ledförslitningar.
Det är lite råddigt. Men ryktet säger att Falun är bra, och i Småland finns det en liten nybakad systerson som jag inte träffat än, och utomlands, me god, utomlands, det ska bli härligt.

Och:
San Bernardino, Mountain goats, är LÅTEN just nu. Med versaler. Ni måste lyssna. Det är de allra finaste stråkarna, och en så mjuk melodi, men allrahelst texten. Jag läser för lite poesi nu för tiden (men det är så oändligt svårt att hitta i poesihyllan, det finns så mycket skräp där) men John Darnielle går på den kvoten.
Ni behöver texten, även om ni inte får det lilla extra av att åka buss ut mot Älvdalen och hela det vackra i Dalarna omkring er när ni lyssnar på den (oh, det var fint, den stunden).
Här:

We got in your car and we hit the highway
Eastern sun was rising over the mountains
Yellow and blood red bits
like a kaleidoscope

And flaming swords may guard the garden of Eden
But we consulted maps from earlier days
Dead languages on our tongues
Holding on to our last hope

And the day was bright and fine
And the highway sign said,
“San Bernadino welcomes you”’

I checked us into our motel and filled the bathtub
And you got in the warm warm water
I pulled petals from my pocket
I loved you so much just then

And it was hard but you were brave, you are splendid
And we will never be alone in this world
no matter what they say
We’re gonna be okay

We were safe inside
and our new son cried, “San Bernadino welcomes you”