Jag lyssnar på Yann Tiersen, som jag hittade på en gammal backupskiva, och det gör mig lite lycklig. Så himla fint.
Idag har jag suttit på de stora bänkarna i Botaniska trädgården och läst ungdomsbok och ätit nektarin. Den lilla stunden av ömhet, av inget mer att önska. Därefter kom en busslast spanska turister och ville också sitta på de stora bänkarna, så då blev jag lite ihopklämd och med på några fotografier. Men i alla fall.
Jag har fyra pass kvar att jobba och det är ju helt överblickbart. Om en vecka börjar terminen och jag ska få sitta fyra veckor i en föreläsningssal, med snygga färgpennor och inget kandidatsvansande, och det känns som en sorts ledighet bara det.
(Att äta upp när socialmedicin visar sig vara obegripligt trist.)
Det ingår ett förråd till min lägenhet, det glömmer jag bort ibland. Men det innebär att jag har kunnat rensa ur lite lådor med saker som jag egentligen borde kunna slänga, och istället lägga dem i förrådet. Jag är dålig på att slänga saker, men det här öppnar nya dörrar. Sen när jag någon gång flyttar så kan jag bara slänga allt i förrådet. Etappvis. Det är sånt man får ta till när man har ekorrpersonlighet.
Fast jag har lyckats förmå mig att slänga en del trasiga saker också, till exempel den älskade ljusa jeanskjolen. Två stora revor i det tunnslitna tyget. Jag har konsumtionssamhällesnoja, men saker går sönder när man använt dem länge, slits ut, det är okej.
(Däremot har jag alldeles för många skor för att det ska vara riktigt försvarbart, men jag har börjat få ålderstecken såsom ömma fötter och ska i fortsättningen inte köpa skor för under 200 kr, så då kommer det nog att reda upp sig automatiskt. Är det någon som läser här som har storlek 35-36 så har jag ett par grå ballerinaskor som jag inte ens använt, som man kan få.)
Tidig morgon imorgon, så det här får räcka. Bilden hittade jag på samma skiva, på tiden innan jag hade digitalkamera och snodde bilder så det stod härliga till. Men fin är det, särskilt till rubriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar