Välsignelsen i att vara så löjligt mycket på allvar. Den fulla insikten om detta. All gymnasieironin som nu gör mig så trött hos andra människor, som jag hade som ett skal omkring mig, som ligger som agnarna omkring vetet.
En månad till min 25-årsdag. Det här med att varje dag är en dag närmare döden, obevekligen.
Skönt i alla fall att det händer andra saker också. Inte bara att liemannen sakta sakta (peppar peppar, inga trafikolyckor tumörer kärlkatastrofer) sluter sin cirkel runt mig, utan också det att jag är lite bättre idag än igår.
Att balansera detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar