Patienter har farit illa efter att ha läst sin journal på nätet skriver Läkartidningen idag.
Det var ju inte som att det var svårt att förutse att det skulle bli så. Att den som får besked om att cancern är spridd (och därmed i regel obotlig) via sin dator i stället för i ett mänskligt möte i vården inte mår så bra av det. De här invändningarna har funnits hela tiden, men nej då, Landstinget i Uppsala län ska vara först i Sverige med datoriserad journal, så man körde bara på.
Så jävla dumt. Och onödigt. Och att göra en redan jävlig situation värre för de patienter det handlar om. För sin egen prestige.
Artikeln kommenterar också att införandet lett till att man är försiktigare i sin journalföring, att man inte skriver ut differentialdiagnoser för att inte skrämma patienten i onödan. Man skriver alltså inte ut sina överväganden i sitt arbetsredskap. Det är viktigare att patienten inte blir rädd för det som står i arbetsredskapet när han eller hon läser detta på egen hand, än att vårdpersonalen minns sina överväganden och att det finns beskrivet för nästa person man träffar i vården - så att cancermisstanken inte försvinner på vägen.
(Vad är meningen med journalen? Ett redskap för bästa möjliga vård eller en rättighet för patienten?)
Det var ju inte som att det var svårt att förutse att det skulle bli så. Att den som får besked om att cancern är spridd (och därmed i regel obotlig) via sin dator i stället för i ett mänskligt möte i vården inte mår så bra av det. De här invändningarna har funnits hela tiden, men nej då, Landstinget i Uppsala län ska vara först i Sverige med datoriserad journal, så man körde bara på.
Så jävla dumt. Och onödigt. Och att göra en redan jävlig situation värre för de patienter det handlar om. För sin egen prestige.
Artikeln kommenterar också att införandet lett till att man är försiktigare i sin journalföring, att man inte skriver ut differentialdiagnoser för att inte skrämma patienten i onödan. Man skriver alltså inte ut sina överväganden i sitt arbetsredskap. Det är viktigare att patienten inte blir rädd för det som står i arbetsredskapet när han eller hon läser detta på egen hand, än att vårdpersonalen minns sina överväganden och att det finns beskrivet för nästa person man träffar i vården - så att cancermisstanken inte försvinner på vägen.
(Vad är meningen med journalen? Ett redskap för bästa möjliga vård eller en rättighet för patienten?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar