Har tappat farten lite.
Helgen var fin: först var min syster och Ruth här, och sen gick vi på körsittning på vårbalen. På söndagen var det lite häng där bebisföräldrarna som gick hem klockan halv tolv var piggare än övriga (som varit ute till soluppgången).
Det var lite skönt att bara vara hemma i lugn och ro med bebisen igår. Och på eftermiddagen var jag på återträff med föräldrautbildningsgruppen, gick lite på stan och åt jordgubbar med Kristoffer (som jag lurade ut på en pluggpaus). En sväng på en filt i gräset, och så en tupplur i soffan, och det var ju egentligen fint.
Men sen, när vi skulle försöka oss på en promenad i sista kvällsljuset, var barnet Väldigt Missnöjt, och det var bara att vända hem.
Idag var lite samma: rätt bra dag, träff med BVC-mammagruppen, tog en liten sväng på stan med bärsjalen (och kände mig som en vinnare när jag åkte rulltrappor och gick i trånga utrymmen), men kvällen...
En timme är en lång tid när barnet bara skriker. En timme är en lång tid när barnafadern är på kvartettrep.
Nu har hon däckat, och jag har fått fotmassage och glass, men ja.
Ont i en visdomstand har jag också. Eller jaja, en inflammation i tandköttet omkring. Det gör ont att gapa stort. Mycket besvärligt.
Funderar också en del på hur man ska fördela rättvist. Kristoffer ammar inte, och om jag ändå är i närheten av barnet kan han förstås gå iväg på saker ibland. På manskör och blandkör och serenadnatt och joggingtur och Kalmarresa. Och sen sitter jag här med det skrikande barnet och önskar mig ledigt från henne. (Större än så är inte min kärlek. Jag tror det är helt normalt.)
Måste ta tag i det där att prova flaska. Om det funkar ska jag gå och simma. Och bada bastu. Vore ljuvligt.
Har idag förresten fått höra att de andra bebisarna äter 0-1 gång per natt. Jag som tappar räkningen, men åtminstone 3-4 gånger per natt... Och jag tyckte att Kottan var ett A-barn som skiljer mellan natt och dag och som regel somnar om på två röda efter nattmatning. Nåja. Hon växer som gräs, i alla fall, lilla matvraket.
Helgen var fin: först var min syster och Ruth här, och sen gick vi på körsittning på vårbalen. På söndagen var det lite häng där bebisföräldrarna som gick hem klockan halv tolv var piggare än övriga (som varit ute till soluppgången).
Det var lite skönt att bara vara hemma i lugn och ro med bebisen igår. Och på eftermiddagen var jag på återträff med föräldrautbildningsgruppen, gick lite på stan och åt jordgubbar med Kristoffer (som jag lurade ut på en pluggpaus). En sväng på en filt i gräset, och så en tupplur i soffan, och det var ju egentligen fint.
Men sen, när vi skulle försöka oss på en promenad i sista kvällsljuset, var barnet Väldigt Missnöjt, och det var bara att vända hem.
Idag var lite samma: rätt bra dag, träff med BVC-mammagruppen, tog en liten sväng på stan med bärsjalen (och kände mig som en vinnare när jag åkte rulltrappor och gick i trånga utrymmen), men kvällen...
En timme är en lång tid när barnet bara skriker. En timme är en lång tid när barnafadern är på kvartettrep.
Nu har hon däckat, och jag har fått fotmassage och glass, men ja.
Ont i en visdomstand har jag också. Eller jaja, en inflammation i tandköttet omkring. Det gör ont att gapa stort. Mycket besvärligt.
Funderar också en del på hur man ska fördela rättvist. Kristoffer ammar inte, och om jag ändå är i närheten av barnet kan han förstås gå iväg på saker ibland. På manskör och blandkör och serenadnatt och joggingtur och Kalmarresa. Och sen sitter jag här med det skrikande barnet och önskar mig ledigt från henne. (Större än så är inte min kärlek. Jag tror det är helt normalt.)
Måste ta tag i det där att prova flaska. Om det funkar ska jag gå och simma. Och bada bastu. Vore ljuvligt.
Har idag förresten fått höra att de andra bebisarna äter 0-1 gång per natt. Jag som tappar räkningen, men åtminstone 3-4 gånger per natt... Och jag tyckte att Kottan var ett A-barn som skiljer mellan natt och dag och som regel somnar om på två röda efter nattmatning. Nåja. Hon växer som gräs, i alla fall, lilla matvraket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar