Tiden går fortfarande både fort och långsamt. I två månader har hon varit här.
Estrid gillar de gamla vanliga bebissakerna, som mat och sömn, och en del lågoddsare typ bärsjal och vagn. Hon gillar också att bada, och så gillar hon när vi spelar kalimba. Vi brukade spela för magen en del mot slutet av graviditeten, kanske är det det.
Leendena blir allt större och kommer allt oftare. Hon kan ligga och skratta för sig själv bra länge. Kristoffer och jag bekände igår att vi båda tycker att hon ler mer mot den andre - så det är nog ganska lika. Hon pratar lite, säger "heu" och "au" och blir glad när man svarar.
Under den här månaden har vi firat sista april, varit på Ikea, åkt buss, haft besök av moster och minsta kusinen, lyssnat på serenader nedanför fönstret, gått på körsittning på vårbalen och gått på disputation (första timmen) och disputationsfest.
På disputationsfesten grät barnet hela vägen till festlokalen, men med lite mat i magen sov hon sedan gott i bärsjalen, hos mig under fördrinken och hos Kristoffer under själva middagen. Jag kände redan när vi båda lyckats vara med och sjunga de första sångerna för Helena, och när jag ätit upp huvudrätten, att kvällen var väl godkänd, men sedan var vi inte ens de första som gick hem, efter att dansmusiken börjat.
Hon sover fortfarande i vår säng och vi har gett upp babynästet; hon och jag somnar i tur och ordning någonstans mitt i amningen och sedan vaknar jag när det är dags för nästa måltid, med amningsbehån på sniskan. Hon äter i snitt kanske 3 gånger per natt, och åtminstone 6 gånger om dagen, men allt funkar bra med amningen, och jag är nöjd med min nattsömn nästan jämt.
Folk kommenterar att det verkar vara en väldigt smidig bebis, och hon är mest nöjd och det går att göra det mesta med henne. Ibland blir hon superledsen, och det känns som väldigt lång tid när det pågår, men det är ju inte ofta. Jag har inget att jämföra med, men ja, det är inte alls så jobbigt som jag trodde/fruktade, än så länge, ta i trä.
Storleksmässigt ligger Estrid mitt på normalkurvorna, och vi har sakta gått över till storlek 56, men en del 50 funkar fortfarande.
Det är läskigt att hon växer så fort, men spännande också, förstås. Lillskrotet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar