I en vecka jobbade jag, och i en vecka var Kristoffer pappaledig med Estrid.
En futtig vecka. Och ändå.
Så vet vi nu att det funkar. Det trodde jag innan också, men det är en annan sak att veta, i praktiken. Att mitt barn klarar sig fint med sin pappa i nio timmar.
(Hej världen, någon som vill gå på bio? Eller på annat sätt röva bort mig ett par timmar, för något roligare än jobb?)
Och det finns många vägar till Rom och vi behöver inte göra allt på samma sätt, Kristoffer och jag.
Jag hann också börja tänka "Vad hon tycker om honom! Undrar om hon tycker mer om honom än mig....".
Herregud liksom. Svartsjukan. Och plötsligt en större förståelse (som jag inte är stolt över) för de som inte släpper ifrån sig sin unge, som menar att partnern "ändå inte kan", som har ett sätt som är det rätta.
En futtig vecka. Och ändå.
Så vet vi nu att det funkar. Det trodde jag innan också, men det är en annan sak att veta, i praktiken. Att mitt barn klarar sig fint med sin pappa i nio timmar.
(Hej världen, någon som vill gå på bio? Eller på annat sätt röva bort mig ett par timmar, för något roligare än jobb?)
Och det finns många vägar till Rom och vi behöver inte göra allt på samma sätt, Kristoffer och jag.
Jag hann också börja tänka "Vad hon tycker om honom! Undrar om hon tycker mer om honom än mig....".
Herregud liksom. Svartsjukan. Och plötsligt en större förståelse (som jag inte är stolt över) för de som inte släpper ifrån sig sin unge, som menar att partnern "ändå inte kan", som har ett sätt som är det rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar