14 månader

Går och klättrar och springer. Kastar sig bakåt, buffas som en kattunge. Går på tå (och ibland på uppmaning).

Nu stoppar hon saker i saker - ibland till och med på rätt plats. Och så staplar hon saker på varandra, och kan sätta ringar på en pinne, och stoppa ner runda saker i runda hål. (Trianglar och fyrkanter väntar hon lite med.)

Estrid säger titta, mama, baba/pappa, dä och hej!. Fortfarande. Mama kan även betyda katt (mjau mjau!). Det passiva ordförrådet är förstås mycket större (och där fattar vi nog inte vidden av det hela). Hon kan tillexempel hämta mjukisbävern från den vita soffan i vardagsrummet, om man sitter i köket.

Maten... jag ångrar lite att vi mesade ur med BLW, men det var så jävla kladdigt, ju. (Jag är inte en särskilt pedantisk person, alls, hej alla dammråttor och saker som ligger på fel platser, men just kladd och fläckar blir jag grinig av). Hon äter sådär, och är inte intresserad av att äta med bestick, och äter mest mellanmål (yoghurt och frukt och gröt!) och mindre mat.

Fast hon är ännu lite knubbigare än för en månad sedan, tycker vi nog.

Estrid och hennes far har haft trappskola, och hon går i trappor nu, fast med stöd förstås. Antingen en hand i väggen eller i en vuxens hand.

Hon är lite blygare, eller lite mer försiktig, igen. Folk är kul men när de kommer backar hon till ett knä att sitta i eller ett ben att hålla i. Sen går det rätt fort tills det är mindre läskigt och hon tassar fram.

Hon är varken mammig eller pappig, det är rätt skönt. Bara föräldrig. (Och sugen på mjölk ibland).

Sömnen är samma som förra månaden: bära till sömns, ammas om natten. Kristoffer har rutiner med tupplur vid 10 och 15, bär henne på ryggen och passar på att spela lite dator under tiden. (Man får inte vara dum.)

Estrid gillar kläder: kommer med pyjmas eller någon body och låter uppfodrande tills man tar på dem. Extra mycket gillar hon sina skor och sin cykelhjälm – de betyder ju att vi ska ut. Våra skor gillar hon också - och kan ta på sig själv.

Och så gillar hon djur: fåglar, och så en hund vi träffade på picknick som hon klappade riktigt fint och försiktigt.