Okej, idag bytte jag rum på jobbet för andra gången på två månader (hepp), och det var fel upplösning på datorskärmen så man fick skrolla i femtielva evigheter, och telefonen var inte inkopplad. Jag brukar ringa rätt många samtal på en dag, så jag vandrade runt mellan olika skrivbord. Fick väl det mesta gjort i slutänden, men ändå tröttsamt.
På plussidan dock: fick tårta.
Dagens surtant: varför säljs det så mycket kortärmade och kortbenta bebiskläder? När barn under ett år inte ska vara i solen - men hur lätt är det att tejpa fast en tiomånaders i ett skuggigt hörn, så de kommer ju ut i solen, i sina små t-shirts, och jag blir lite upprörd varje gång jag ser det.
(Och så blir jag trött på att jag är en sån gnällfitta också. Samtidigt.)
På lite samma tema: jag reagerar orimligt mycket på.... ja, ska vi kalla det konventionella föräldrar? På napp och vällingflaska och snutte och framåtvänd vagn till pyttesmå och spjälsäng i eget rum och så vidare. Istället för att tänka "jahapp, där har vi någon som gör på ett annat sätt än jag" så drar jag igång hela "det där är någon som tycker att barn ska lära sig ta napp och som sömnkurar och som inte vill amma för att alla amningskläder är så fula och som inte riktigt tycker att barn är människor". Och ja, det finns ju sånt ibland. Ibland. Och så finns det helt vettiga och kloka och kärleksfulla föräldrar, som är mycket tålmodigare och mer genomtänkta än jag, som har barn med napp och snuttefilt och uttänkta kvällsrutiner och barn som nöjt somnar själva i eget rum. Det vet jag ju. Varför håller jag på så?
(Och extra mycket som jag jobbar med det jag gör, och sitter i maktens bussarong och frågar folk hur deras små feberungar äter och dricker. Jag ska inte hålla på och döma.)
På plussidan dock: fick tårta.
Dagens surtant: varför säljs det så mycket kortärmade och kortbenta bebiskläder? När barn under ett år inte ska vara i solen - men hur lätt är det att tejpa fast en tiomånaders i ett skuggigt hörn, så de kommer ju ut i solen, i sina små t-shirts, och jag blir lite upprörd varje gång jag ser det.
(Och så blir jag trött på att jag är en sån gnällfitta också. Samtidigt.)
På lite samma tema: jag reagerar orimligt mycket på.... ja, ska vi kalla det konventionella föräldrar? På napp och vällingflaska och snutte och framåtvänd vagn till pyttesmå och spjälsäng i eget rum och så vidare. Istället för att tänka "jahapp, där har vi någon som gör på ett annat sätt än jag" så drar jag igång hela "det där är någon som tycker att barn ska lära sig ta napp och som sömnkurar och som inte vill amma för att alla amningskläder är så fula och som inte riktigt tycker att barn är människor". Och ja, det finns ju sånt ibland. Ibland. Och så finns det helt vettiga och kloka och kärleksfulla föräldrar, som är mycket tålmodigare och mer genomtänkta än jag, som har barn med napp och snuttefilt och uttänkta kvällsrutiner och barn som nöjt somnar själva i eget rum. Det vet jag ju. Varför håller jag på så?
(Och extra mycket som jag jobbar med det jag gör, och sitter i maktens bussarong och frågar folk hur deras små feberungar äter och dricker. Jag ska inte hålla på och döma.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar