Ju mer jag skriver desto mer kan jag skriva.

Så lite jag skriver här.
 
Mitt barn har lärt sig stapla klossar och lägga pussel. Själv maler jag på, molar i samma gamla vanliga takt. Försöker planera sommar, midsommar, är bortrest, har besök, ältar, konfliktar, cyklar till och från jobbet. Googlar allt fem(tioelva) gånger innan jag kan bestämma mig. Lägger mig sent, ammar nätterna genom, sover lätt till morgonen. Har aldrig tid och likförbannat har inget kommit i jorden på lotten (men det finns knoppar på en chiliplanta här hemma!) och det är alltid stökigt.

Är ändå lycklig, ja, det ordet. Försöker hinna känna det. Försöker vara snäll och glad. Försöker göra ett bra jobb och vara en bra förälder och ge den pappaledige den uppskattning han förtjänar.

Imorgon åker vi till Norrköping, ta i trä och låt oss lyckas med detta - vi är djärva trots tågsituationen.

Ikväll gick jag promenad med Estrid i ryggknyt (double hammock! mkt bra!), och hon somnade i kvällsljuset. Sen vaknade hon, och ville inte somna om på någon timme till, men vad fan.

Att stunden med ett sovande barn och en stig mellan vallört och åkersenap ändå var värd det.