Jag tänker på att våga vara på allvar. Liten och dum och allvarlig och inte med i den här sarkasmen, det här skämtet.
Att man är som vackrast då. När man är den som menar allvar. Den som är skyddslös. Den som är dum och den som inte förstår skämt.
Att det är vackert, inget att skämmas för.
2 kommentarer:
Himlars vad fint skrivet, Karin.
Det är så sant, att skyddet ligger i ironin.
Skicka en kommentar